Varför ljuger korruptiker, presstituerade och andra ledare i sina verklighetsbeskrivningar?

För det gör de, och inte ens de själva förnekar det längre.

Ibland ljugs det rätt upp och ner, men oftast genom att utelämna - väl - valda delar av verkligheten och på sätt vinkla beskrivningen till upplevd egen nytta.

Och tur är väl det.

Lögnen är nämligen det enda som allmänheten accepterar.

Vi kan förlåta varandra mycket, men inte att vi har blivit lurade eftersom det får oss att känna oss dumma.Och ingen vill känna sig dum.

Och ju större bedrägeri, desto dummare har man varit, och desto mindre villighet till acceptans av hur det faktiskt är

Hade de sagt sanningen hade de blivit ihjälslagna och både Riksdagshus, banker och mediabyggnader hade brunnit.

Så här blir inga förändringar före allmänheten slutar föredra lögnen framför sanningen och den föredragelsen börjar med självbedrägeriet - lögnen om sig själv för sig själv i sig själv.

Att projicera ut denna splittring inom sig själv på omvärlden kommer givetvis att ge upphov till vidare - yttre - splittring som bekräftande manifestation.

Om det är omöjligt att separera sig själv från sina känslor liksom det är omöjligt att uppleva dessa känslor på annat vis än här och nu så krävs det en lögn för att inte uppleva det som så.

Och lögnen kräver ord.

Ord som tankar täcker och döljer lätt denna underliggande verklighet, men de kan också medvetet fokuseras åt det hållet och därmed intellektuellt medvetandegöra denna grundande verklighets funktion och syfte.

Att ljuga för sig själv för att slippa känna sig dum är dumt på riktigt.

Lite som att vara rädd för att vara rädd eller hata att hata.//G.C.