Vi undrar lite blygt om det möjligen kan vara så att marknadskrafter innebär konkurrens och att respektive part drivs av nyttomaximeringsintressen - där kontrollen över strategiska naturresursflöden, betalningsinfrastruktur och betalningsmedel, utgör de alltigenom avgörande faktorerna i ekvationen....

Sarkasmer åsido, så kan vi nu konstatera att detta spektakel går mot sitt slut och att våra mediala formateringstrumpeter nu tutar sin svanesång innan de skall fly fältet.

Dessa enfaldiga försök till att bibehålla någon form av trovärdighet kan naturligt bara ses som uttryck för enfaldighet eftersom ägardirektiven är vad de är och medierna ägs och kontrolleras av samma intressen som kontrollerar de pengar som styr politiken.