2012 09 03

Vår genetiskt definierade primaltendens är att söka omedelbar tillfredsställelse, inte något svårt definierat långsiktigt perspektiv. Det system som vi är en del av och bevittnar idag är idealiskt inrättat för just denna tendens, och det är minsann ingen tillfällighet. Vi har "upptäckt" de ekonomiska - kanske till och med samhälleliga - system som passar våra primala hjärnor mest. Vad mer kan vi önska oss?

Vem behöver sin fungerande frontala cortex när man redan har en fru eller en relation, man är ju i mål? Vi sitter bakom våra allt större skärmar äter vår allt mer onyttiga snabbmat i våra allt mindre prisvärda bostäder som finns för våra allt mindre trygga jobb och säger till oss själva att vi gör allt bra och i morgon kommer allt att bli ännu bättre. Det är vad vi har fått höra att göra och tänka, trots allt. Så det måste ju vara bra och det måste ju vara sant.

Det finns inget som sitter bättre än ett väl uppvärmt hem och en väl uppvärmd snabbmatsmåltid framför en 40-tums skärm som strålar ut smarta snygga människor som säger att de har allt under kontroll och att de kommer att göra det hela bättre, för att bota oron och göra så att den den försvagande rädslan i bakhuvudet försvinner. Tills i morgon. Men sedan kommer imorgon att bli ännu bättre. Det är vad vi har fått höra, och det är vad vi nu är genetiskt predisponerade till att tro. Vi är inte beredda på något sätt för det faktum att någon gång kan vi och måste vi träffa en stor hård tegelvägg som kallas verkligheten.