Vi kan bara känna känslor nu så vi är betingade till att uppleva att verkligheten är den omedelbara värld vi vill ha nu, som gör att vi vänder oss bort från vår egen intellektuella förmåga … jag behöver nu … och vi är giriga, behövande små barn i godisbutik, som snor åt oss allt vi kan, på ett skenande tåg av konsumism på väg över klippkanten ner i den psykosociala avgrundens ruiner, understödda av de som skrev manuset.

Vi manipuleras av media och underhållningsindustrin, att vilja och vill, blunda för det faktum att våra Ipads, datorer, mobiltelefoner, bilar, frysar, prylar och Gud vet vad … etc, som allt kommer från ändliga resurser på vår planet … som vi tror tar aldrig slut. Det är väl tur då att Gud är allt och oändlig. Mänskligheten håller närmast på att drunkna i kasserad elektronik, Pampers och plastpåsar, och ändå fortsätter vi att spendera vår energi för att få ”den senaste saken” som vore det att den finns ingen morgondag. Men lugn jag garanterar att det sista någon människa upplever är en känsla.

Den yttre fraktala värld vi kallar – upplever som – verkligheten och som vi gör till vår egen sanning, är en matematisk skapelse, en holografisk etapp planerad för konflikt i ändlösa krig av ”vi och dom”, den globala Hegelska dystopins tidevarv på jorden Livet har blivit till en dödande grund instinkt, en själlös och ständig kamp för överlevnad av rovdjur och bytesdjur, och en bakgrundsdekor till den största showen som har utspelats på jorden.

Stjärnan i showen är mänskligheten och manuset är vår falska programmering, löjliga tro, och den ständiga viljan att gnälla baserat på vårt ego. Vi föds in i ”konkurrens” och lär oss att vi måste vinna, klösa oss vidare uppåt som vårt sätt att nå en fet pol av materiell framgång, för att själv till varje pris få någonting som gör att vi får bekräftelse av andra människor. Tvingade och indoktrinerade av författarna av manuskriptet tror vi att den yttre världen är den enda som betyder något … det enda som är verkligt. Känslor finns inte utan det materiella i den kognitionens tillvaro.

I det konkurrensläget för egot, fullt påslaget, så förlorar vi kontakten med den andra polariteten av vår existens, känslomässig balans, enighet och undran om allt. Vi sätter istället full fart mot vår egen undergång. Vi måste därför alltid vara modiga nog att ägna oss åt eftertanke i en evigt ökande omfattning.

God morgon