Så vi gissar att regin och finansieringen av den Ryska revolution, som utifrån Sykes - Picot innebar att Mellanöstern drabbades av 100 års lidande, ständiga krig och att inte bara det Ryska folket har rätt starka anledningar till att mycket starkt ogilla det Anglozioniststyrda Sverige.
Villa Kassman på finaste platsen i Stockholm - som utgör ett slags symboliskt moraliskt monument - är en nyckel i saken, högerledaren Arvid Lindman är en annan, "Röde Bankiren" Olof Ash - berg är en tredje och trots att vad som Karl Gerhard beskrev - regnar det på CITY droppar det uti Norrström - det hela en gång hade en air av flärdfull spiritualism omkring sig, så var det aldrig någonsin någonting annat än den vanliga banala och uppsminkade guldgrävarspänsten - vansinnets girighet eller girighetens vansinne - som gjorde det möjligt att korrumpera landet bortom vad som egentligen borde vara rimligt som mänskligt.
Vi drar oss till minnes vems som först skrev på för mandatärmakternas godkännande av uppdelningen år 1921 av Mellanöstern - ja det var Lenin.
Gunnar Kassman tillhörde ett slags exklusivt sällskap - en form av exkluderande indelning av något slag. Under det glada 1920-talet, då var det högsta status i Stockholms jetset att äga en egen ö i skärgården. Den omsusade affärsmannen Ivar Kreuger hade till exempel en, som i ärlighetens namn dock bleknade jämte Kassmans residens. I ett nummer av tidskriften ”Svenska hem i ord och bild” från 1921 jämför Waldemar Swahn Kassmans villa med de italienska palatsen Villa d’Este och d’Aldobrandini.
Under andra världskriget hyrdes fastigheten på Storholmen ut som sommarnöje till den sovjetiska ambassaden. Låter inte det lite konstigt? Jo det gör det, men här kommer förklaringen till varför:
Aleksandra Kollontaj var tillsammans med Rosa Luxemburg den mest tongivande kvinnan inom den framväxande europeiska socialismen. Efter oktoberrevolutionen 1917 blev hon världens första kvinnliga regeringsmedlem - så förvånande... Under tiden som diplomat i Stockholm blev hon en nyckelfigur i den feministiska Fogelstadsgruppen - ännu mer förvånande och nära vän till revykungen Karl Gerhard - som alltså enkelt kunde räkna ut hur allt detta hängde samman. Som diplomat spelade hon såklart en avgörande roll under vapenstilleståndsförhandlingarna mellan Sovjet och Finland - ja det tror nån det, vilket i princip innebar att Sverige kunde hålla sig utanför kriget. Kollontajs dagböcker förvarades länge inlåsta i ryska arkiv. Men 2008 gavs de ut på svenska - översättning är en konst som sagt.
Hon uppgav särskilt engagerat att hon var övertygad om att hon skulle mördas i Stalins utrensningar. Men av - tidigare alltså, inte nu - okänd anledning klarade hon sig. Av de 13 personer i den inre cirkel av bolsjeviker som förberedde revolutionen var det nämligen bara Stalin, Lenin och Aleksandra Kollontaj som dog en naturlig död. Ja,som det slumpade sig redan på den tiden...
Alltså, samma år som Kassman förvärvade Storholmen rasade kravaller på Gustaf Adolfs torg, några kilometer därifrån, när arbetarrörelsen - ledd av Branting - krävde allmän rösträtt. Bara veckor tidigare hade ju Lenin lämnat Stockholm, stadd vid kassa efter att ha fått pengar av av just den svenske högerledaren Salomon Arvid Achates Lindman (i riksdagen av uppenbart taktiska skäl kallad Lindman i Stockholm), med en ny kostym från PUB för att ansluta sig till revolutionen i Sankt Petersburg. Lindman förresten, år 1920 undertecknade han tillsammans med andra ledande politiker, däribland Hjalmar Branting, en motion om att man skulle inrätta det Rasbiologiska institutet, som det slumpade sig när de fick tid. Känner vi igen mönstret eller?
När tsaren abdikerat i ryska februarirevolutionen 1917 kulminerade samtidigt hungerkravaller i Sverige. Hjalmar Branting och LO-ledningen agerade utåt för att skapa lugn och avvärja upptrappning av oroligheterna. I samtal med statsminister Carl Swartz som lustigt nog också fanns med i sällskapet kring Kassman, tog Branting som var vän med Gustav V på sig ansvaret för lag och ordning under första maj 1917, vilket innebar att Swartz kunde förbjuda borgerliga initiativ till privatmiliser. Därmed undveks risken för gatustrider som kunde ha kastat landet in i en mycket allvarlig kris. Allt var uppenbarligen bara ett regisserat spel för gallerierna, med några få invigda med en bild av helheten.
Hur som helst, i Sankt Petersburg strålade Lenin samman med ledande bolsjeviker, bland andra då alltså Aleksandra Kollontaj. Av "rädsla" för att revolutionen skulle sprida sig till Sverige tvingades högerregeringen - som alltså egentligen var med och anstiftade revolutionen, men vi gissar nog lugnt att inte riktigt alla begrep riktigt vad det var som hände - alltså gå arbetarrörelsen tillmötes. I Ryssland rådde kaos. Kommunistpartiet förstatligade banker och industrier.
Men vem hyr då över huvud taget ut sitt hus åt Josef Stalin? Av dem som såg revolutionen som ett unikt tillfälle att göra goda affärer fanns det uppenbarligen en hel skock med sådana guldgrävarspänstiga individer. Andra hade mer direkt uttalade sympatier med Lenin. Som Olof Aschberg, ”den röde bankiren”. I Stockholm lät han smälta ner stora mängder guld som konfiskerats från den tsarryska centralbanken. Är vi förvånade? Nej knappast eftersom även det beteendet sedemera gick igen med guld från annat håll.
Vi var bland de första att bedriva handel med bolsjevikerna. Förvånande? Naaaaeeee!
Den okände bankiren Kassman köper Storholmen revolutionsåret 1917. Han bygger Stockholms mest påkostade sommarresidens och fyller det med ovärderliga ryska konstföremål och antikviteter. Kan det vara en slump, eller visste han möjligen om vad som skulle komma att ske med avseende på informationsflödet i den socioekonomiska ligabildningen...förlåt, det exklusiva sällskapet.
Inte ens ett barn kan nu missa hur detta sitter ihop.
