Christoffer Pettersson...

"För fyra dagar sedan rapporterade Affärsvärlden om att Riksbanken saknade 4000 MILJARDER!! av bytesbalansöverskottet.
Då jag har en envis matematiker i familjen som alltid är benägen till att lösa problem så försökte vi på många sätt räkna på vart ett sådana svarthål kunde finnas. Vi hittade en del, men jag hade missat att denna artikel hade passerat under juli månad.
"Världens 20 största banker har tappat 4.000 miljarder kronor i marknadsvärde sedan årsskiftet enligt en sammanställning från Wall Street Journal. Det motsvarar nästan Sveriges BNP. Hårdast pressas de europeiska bankerna"

Som vi tidigare kunnat läsa har europeiska bankers aktier rasat markant och specifikt Tysklands FED-kopplande Dödtch Bank vars VD vi kan se på bild nedan, han ser milt sagt lite oroad ut..
Så nu kan vi fråga oss varför landet med störst och mest riskfyllda banksektorn per capita - Sverige, nu saknar exakt den summa som troligtvis hade gjort europeiska bankers balansräkningar till snytpapper...

Absolut, vi vet inget men när sådana summor stämmer överens kan ju inte alla bara tro att det är en slump, när t.o.m. kvantfysiken nu uteslutit slumpen..

Men det är inte heller en slump att vi har en centralbankschef som samtidigt har följande uppdrag, förutom att blåsa Svensson.
Ordförande i Baselkommittén
Ordförande i BIS Banking and Risk management Committe (BRC) och ledamot i BIS styrelse
Ordförande för Europeiska systemrisknämndens (ESRB) rådgivande tekniska kommitté (ATC)
Ledamot i Allmänna rådet (General Council) i ECB
Guvernör för Sverige i IMF
Ordförande i Nordic Baltic Macro-prudential Forum (NBMF)
Buksvågrande centralbanksystem alltså..."

Det är ingen hemlighet att en av de mest beundransvärda egenskaper den tyska allmänheten har - utöver dess slående benägenhet för sparsamhet i efterdyningarna av Weimar - är dess stoiska tålamod och pragmatism när det handlar om motgångar.

Men under den senaste månaden, blev vi allt mer övertygade om att nämnda tålamod skulle testas, om så bara när det gäller frågor som rör penningförtroende gentemot lokala, regionala banker. Först var det nyheten att Raiffeisen Gmund am Tegernsee, en tysk kooperativ sparbank i den bayerska byn Gmund am Tegernsee, med en befolkning på 5767, som slutligen gav efter för ECB: s så kallade penningförtryck, och meddelade att den kommer att börja ta betalt av privatkunder för att hålla deras pengar som digitala noteringar på sina konton. Sedan förra veckan, Deutsche Banks vd kom så nära det går att skrika brand i en fullsatt negativ ränteteater, när, i en Handelsblatt Op-Ed, han varnade för "ödesdigra konsekvenser" för sparare i Tyskland och Europa - för att vara säker, som VD för världens mest systemriskfyllda bank, vilket inte hjälpte hans sak.

Det var droppen, och efter att ha varit tålmodiga tillräckligt länge, har den tyska allmänheten började röra på sig. Enligt WSJ är tyska sparare på väg att lämna "säkerheten för sparbanker" för vad många nu anser vara en ännu säkrare plats att parkera sina pengar i en rådande negativ räntemiljö, vilket nu alltså innebär ökad efterfrågan på ointagliga metallådor.