Själen är ett strömmande flöde av medvetande, från den källa som utgörs av våra tankar som börjar med en känsla, som är unika för var och en av oss. Dess syfte är att fullt inse och förverkliga sig själv i varje ögonblick och det finns inget annat som händer. I förverkligandet av sig själv, är det verkligheten som skapas som speglar, varigenom att uppleva blir att är - a sin själ -. Att se och känna sig själv i ljuset av verkligheten. Den ohämmade befrielsen till utvecklingen av själen är det ultimata priset - livselixiret - något tillgängligt för oss i varje enskilt ögonblick av den medvetna tanken. Det är ett strömmande flöde av överflöd i och av oss själva eftersom vi aldrig kan bli allt - Gud.

Men vi måste inse att själen också lätt fastnar i oss själva. Flödet upphör. Det är där den identifierar sig med en illusion - där den glömmer att manifestationen av utvecklingen, som är det ultimata priset, och inte kan skapa strömmar från medvetandets utveckling i förhållande till verkligheten. Där vi identifierar oss med skapelsen som vi manifesterar så som varandes en del av allt - verkligheten är föränderlig för evigt nu och allt (oavsett om det är ett jobb eller en relation), då vi förpassar själen ner i en alltmer begränsande virvelström som till slut saknas - vi blir själ - lösa när vi glömmer att se verkligheten i ljuset i oss själva. Flödet släcks och vi börjar att leva ett alltmer öde liv snarare än ödet som därför är obegränsat, ett liv som är mycket mindre än vem du egentligen är; mycket mindre än din insedda fulla potential.