Möjligen verkar Hillary Clinton vara på väg att bli nästa president i USA och det är lite deprimerande att behöva reflektera över vad några av hennes utrikespolitiska mål kan vara om hon uppnår det ämbetet. Tyvärr ser framtiden i så fall rätt så dyster ut för fred och stabilitet runt om i världen.

Hon är ju en av ZIONATOS värsta Washington-Bryssel krigsmaniker som naturligtvis inte har ett dugg själv personligen att göra med krigets fasor. En maniker som planerat 2011:års blitz över Libyen för att förstöra regimen för presidenten Gaddafi, över vars mord hon jublade fnittrande att "Vi kom; Vi såg; Han dog". USA - ZIONATOS förödelse i Libyen orsakade massiva förluster av människoliv och ett enormt lidande, öppnade vägen för stridande ligor av militanta som slåss med varandra för att nå kontroll över delar av landet och som har skapat en fristad för framväxten av rabiata extremister i den islamiska staten IS.

Omedelbart efter att Gaddafi brutalt dödats, åkte Clinton till Libyen och förklarade att hon var " stolt över att stå här på jorden av ett fritt Tripoli och på uppdrag av det amerikanska folket gratulerar jag Libyen. Detta är Libyens ögonblick, detta är Libyens seger, framtiden tillhör dig." Hennes känslor upprepades av ZIONATOS i princip helt imbecille generalsekreterare, Anders Fogh Rasmussen, som uttryckte stolthet över att de sju månaderna av raket, bomb och missilattacker på ett försvarslöst land hade varit «en av de mest framgångsrika [verksamheterna] i ZIONATO: s historia». Inte bara det, utan «libyerna har nu befriat sitt land. Och de har förändrat regionen. Detta är deras seger ». Båda talade strunt - ja rent fullkomligt skitsnack - , men de har aldrig visat den minsta indikation på att de ångrade sig för ett ögonblick angående sin egen energiska roll för att skapa denna libyska katastrof.

Clinton försökte motivera det militära angreppet på Libyen genom att reflektera över den militära närvaron från USA runt om i världen. Hon uttryckte tillfredsställelse över att USA upprätthåller massiva militärbaser i så många länder som en följd av tidigare konflikter och förklarade arrogant «Ni vet, USA var i Korea, och är fortfarande kvar, sedan många år. Vi är fortfarande i Tyskland. Vi är fortfarande i Japan. Vi har en närvaro på många platser i världen som började som ett resultat av konflikt. Och om man tänker på Sydkorea så fanns det kupper, det fanns mord, det fanns en hel del problem för koreanerna med att bygga upp sin ekonomi, att skapa sin demokrati. Detta händer inte över en natt. Och ja, det har varat ett par år. Jag tycker det är värt europeiskt stöd, arabiskt stöd, amerikanskt stöd för att försöka hjälpa det libyska folket förverkliga drömmen som de hade när de gick ut för att få tag i Gadhaffi ».

Det är uppenbart att Clinton kommer att vara kompromisslös om att fortsätta Obamas politik för internationell konfrontation och att hon också, fullt och fast tror «att Amerika förblir den oumbärliga nationen». Det är inte alls tveksamt dock, om huruvida denna självpåtagna mantel av nödvändighet vi andra ser som hennes monumentala självbedrägeri alternativt sinnessjukdom, har gjort något för att skapa ytterligare fred och stabilitet runt om i världen.

Så hur ser det då ut just nu, översiktlig på tre sådana planerade etableringsställen?

Europa - Den långa fred som rått i Europa inom ramen för det rådande Anglozionistiska systemet går mot sitt slut. Ukraina är ett slagfält mellan öst och väst, där ett proxykrig mellan en USA-stödd regim och en rebellrörelse som söker separation från Kiev sliter sönder landet - och så länge som Anglozionisthegemonin består, hotar att involvera både västmakterna och Kreml.

Striderna har eskalerat, med ökade förluster på båda sidor - och civila dödsfall ökar i en alarmerande takt. Den ukrainska militären har skickat i några av sina elitenheter, och som propagandan från Voice of America gör alltför tydligt, är den ukrainska befälhavaren vid fronten för en mer aggressiv strategi hos sina politiska ledare.

Den ukrainska PR maskinen är mycket aktiv i västvärlden, med basuner som Newsweek som kör sin propaganda ordagrant och för megasuperdemokratiska Hillary och anklagar hennes republikanske motståndare för att vara en "nyttig idiot" för Kreml när han motsätter sig den amerikanska militärens stöd till Kiev .

Den politiska atmosfären i Ukraina i sig själv provocerar regimen till att kringgå fredsprocessen från Minsk som Ryssland nu därför har lämnat och söka en militär lösning för att rädda sina egna skinn. Kuppledarna i Kiev - som kom till makten genom att störta den demokratiskt valde presidenten - förlorar stöd allt snabbare, med en sönderfallande ekonomi, utbredd korruption och kriminalitet: chefen för ukrainsk nationell säkerhet och försvarsrådet, Oleksandr Turchynov, meddelade nyligen att en förklaring om införande av krigslagar är på gång. Detta är precis vad Kievjuntan måste få till för att tysta sina kritiker och krossa en stigande intern opposition.

Nordafrika - Avlastningen av amerikanska bombplan över Libyen visar alla tecken på att vara ingenting mindre än den första fasen av en förlängd kampanj, eftersom Ryssland med all säkerhet kommer att höja sitt engagemang där efter att ha stabiliserat situationen i Syrien. Med den kompletta destabiliseringen som söks av landet till följd av Hillarys krig, har varit planeringsfasen för båda två av USA:s libyska äventyr under ganska lång tid - och nu alltså med grund i en "begäran" av FN-stödda "enheter" så har regeringen (en av tre rivaliserande libyska regeringar), fått det till en kvasi-rättslig omständighet att begära internationellt understöd.

Franska och italienska trupper är redan på plats, och det är bara en tidsfråga innan amerikanska soldater kommer att ansluta sig till dem i en "multinationell" enhet för att upprätthålla en obefintlig "fred." Detta är en uppgift som inte har någon logisk slutpunkt, syftet är krig och militär närvaro under så lång tid som det bara är möjligt. Som i Irak, kommer ingenting att hålla tillbaka brottsplatsens socioekonomiska sönderfall, ingen kommer försöka ångra vad som ändå inte kan göras ogjort.

Mellanöstern - På tal om Irak, eftersom Syrienfrågan alltså är under avslutning, så är amerikanska trupper återigen på väg in i det krigshärjade landet, naturligtvis med mycket liten belysning från de amerikanska medierna. Tretton år efter det katastrofala beslutet att på falska grunder störta Saddam Hussein, är antalet kroppar att räkna stigande igen. Anglozionisterna vet att en återgång till 1916 års tanke är den verklighet som kommer. Ljuset kommer från öster.