Sätt det i sitt sammanhang, dessa deterministiska indelningsskapande dogmer är det klart grundläggande underlaget för sociala ingenjörer och deras formateringskonster. Men de fungerar bara på kropp och själslig - minnesnivå. Vårt emotionella väsen är långt utöver detta och vi vet inom oss att vår emotionella intelligens är större, och den kunskapen är exakt vad som orsakar konflikten vi känner från barndomen som gör att vi längtar efter självförverkligande och ett sant uttryck av oss själva i förhållande till verkligheten.

Att parasit manipulatorerna vill kontrollera, begränsa och även tillskansa sig och utnyttja vårt medvetande är inget nytt koncept. Energivampyrernas många dimensioner har funnits en lång tid och har beskrivits på ett flertal olika sätt genom tiderna.

Frågan är, hur ska vi reagera, med vetskap om att detta är spelet på spel? Kommer vi att fortsätta att fastställa oss själva och godta detta, eller kommer vi reagera med ett kraftfullt hävdande av vårt medvetna medvetande, stiga upp till grader mänsklighet som vi ännu inte har kunnat uppleva och utnyttja på en sådan stor skala?
Kommer vi att utvecklas eller avvecklas

Det är där vi står.

Klart är att genetik och psykosocial miljö spelar en viktig roll i bildandet av vår karaktär. Vad som saknas är uppenbarligen emotionella, medvetet medvetna och utvecklingssträvande influenser, någonting som vetenskap och särskilt religioner och trossystem försöker omintetgöra, begränsa, minimalisera och bortförklara så gott det går.

Varför? Eftersom enligt den fastställda strukturen behöver vi styras, inte släppas in i vår egen helhet och därmed möjliga utveckling. Det skulle blåsa bort hela deras plan. Det kan vara sant att total frihet, överflöd och ohämmad glädje nu skulle motverka sann effektiv och medveten samhällsutveckling. Trots allt, människan är ofullkomlig men fullkomlighet måste lika fullt vara målsättningen. På sikt, vem skulle använda banker och det manipulerade systemet med pengar, köpa deras olja, behöver deras värdelösa produkter eller förorenade utbildning, media och underhållningsbranschen om det fanns alternativ och ett medvetet medvetande?

Men nu i denna lägre medvetet medvetna socialpsykologiska densitet, är verkligheten den att vi står inför mycket reella konsekvenser från deras korrupta system från början, vi måste börja om och göra rätt i förhållande till oss själva. Med början vid födseln och vidare genom uppväxten utvecklar vi djupa medberoenden baserade på nedläggningen av vår strävan efter egen utveckling. Oadresserat och okontrollerat, blir dessa ingrodda i våra personligheter och hur vi projicerar oss själva utåt.

Våra reflexiva beteenden och felplacerade förväntningar extrapoleras sedan till komplexa aktion - reaktions - mönster, begäret - motvilja syndrom som verkar helt oundvikliga, även under senare år. Vi jämför oss med andra trots att vi borde veta att vi bara kan jämföra oss med vår egen utveckling i oss själva, i förhållande till vår grundläggande förmåga till känslor, ingen kan uppleva någon annans känslor.

I de flesta fall utvecklas vi till starkt brutna personligheter som anpassar sig enligt normen i de psykosociala situationer där vi befinner oss. Olika personligheter (bokstavligen masker) utvecklas bakom dessa fasader medan vi agerar ut vad vi känner som vad som förväntas av oss.

Det är där människor känner sig hjälplöst instängda i vad de har kommit att förstå som ett deterministisk synsätt, där vi ser oss själva som offer för vårt arv och miljö med en illavarslande känsla av evig fångenskap. Vi kan inte utvecklas - tror vi eftersom vi inte vågar. Vi är så rädda för att förlora att vi inte vågar vinna, så rädda för att dö att vi inte vågar leva.

Detta i en galen värld som drivs av höga namnlösa och avlägsna oligarker genom siffror i datorer hos deras förmodade myndigheter och banker. Där odlas denna vår känsla av maktlöshet - vanmakt - som nu blomstrar i sin fulla prakt.

När i själva verket är vårt verkliga jag finns blomstrande under dessa konstruerad spillror och bara väntar på att släppas in i deras egen helhet. Vi hålls utanför oss själva av systemet och vi låter det ske och fortgå trots att vi vet att vi bara kan finna lyckan inom oss själva.