Varje dag som går utan att också själv ha börjat utveckla en förståelsemässig strategi för att kliva ur denna psykologiska tvångströja – är ännu en bortkastad dag – ett ytterligare offer till allt som suger livet ur mänskligheten.

Självbestämmande - egenmakt - börjar med att ta kontroll över sig själv. Genom att skaka av sina tvivel om egna förmågor och släppa sina föreställningar – skapa dynamisk medveten realism – självmedvetenhet – medvetet medvetande och vidta konkreta åtgärder för att förbättra och utveckla sina egna individuella befogenheter: andligt, mentalt och fysiskt för att bättre kunna förstå andra människor. Vi måste därför vara medvetna om att det inte finns någon förutbestämd design för våra egna individuella liv och utveckling som fatalistiskt kommer att spela ut sig själv medan vi förnöjt kan sticka huvudet i sanden. Människan är född till att vara Fri i tanken och måste därför också aktivt agera för att skapa sin egen utveckling av förståelsen för sig själv.

Men vi indoktrineras till att tro att det finns någon slags dramatiserad oundviklighet till hur världen raglar från kris till kris från krig till krig. För så har det alltid varit. – Trots att allt fler direkt inser att upprepat beteende till givna förutsättningar med olika förväntningar inte främst är intellektuellt smicker.

Detta passar naturligtvis Anglozionistiska bankkabalen mycket väl – eftersom det är just deras polariseringsskapande krigsspel som nu håller på att antas som alltmer gällande social norm för olika länder och samhällen på planeten Jorden – och ju fler som ser detta krigsspel som på något sätt ”oundvikligt” – ju längre kommer det att gå med vanhelgandet av tillvaron för människor.

Just nu och just därför, så faller många i fällan med att förklara att vi oundvikligen är på väg mot ett tredje världskrig. Det är vi inte alls i någon som helst gängse reguljär militärstrategisk operativ mening. Men bara genom att uttrycka dessa profetior om det oundvikliga storskaliga kriget, så uppfyller man de ambitioner som finns hos Anglozionistagenterna, vars speldesign innehåller detta scenario.

Vår roll är alltså inte att motprofetera i sig själv, vårt mål är att ändra de psykosociala målstolparna för att säkerställa att sådana fasor aldrig tar sin plats i rummet. Det är innebörden av att ”ta kontroll över vårt öde” egenmakt - att ta kontrollen över de egna tankarna. Att inte bli offer för omständigheterna, detta genom att göra människor mer medvetna.

Krig kan aldrig uppstå vid en tillräckligt utvecklad allmän medveten medvetenhet. Krig har inte vinnare, krig har bara förlorare. Men krig gynnar krigsprofitörerna och detta på bekostnad av alla andra. Att med våld slå in den typen av förståelse, med vapen, i huvudet på en befolkning, är dock långt mindre effektivt ( kriga för fred ger ju som bekant klart överskattade demokratiska utvecklingseffekter, även om en viss ökad lidandebaserad medveten medvetenhet – missnöjdhet – över att ha blivit lurad brukar kunna skönjas efteråt ) än att odla frön av egen tanke hos människor. För när information ges möjlighet att röra sig allt snabbare och i andra riktningar ökar också möjligheten att odla ett växande allmänt medvetet medvetande. Lidande behöver inte ha karaktären av fysisk smärta.

Om, trots våra ansträngningar, det bryter ut ett sådant krig ut, så är det helt enkelt eftersom det inte finns tillräckligt med energi fokuserad på den väg som beskriver livet i verkligheten. Otillräcklig självdisciplin till att styra mot strömmen av undergång. Men varje person som ger efter för en känsla av undergång i ställer för att gå framåt, fram - gång, när de konfronteras med intriger av den Anglozionistbankbaserade krigsmaskinen, har misslyckats med att förstå de befogenheter som de själva är utrustade med som människor och individer, de ger upp sig själva som individer och faller in i den materialistiska kollektivismen av undergång.

De är inte beredda att kämpa för någon annan eftersom de egentligen inte ens är beredda att kämpa för sig själva och sina egna tankar, så att kunna kämpa för någon annan är inte att tänka på, de har bara givit upp och väntar på att någon annan skall komma och rädda dem från sig själva. Befogenheterna att förändra sig själv och det förmodade händelseförloppet har helt förkastats. Att skapa en väg av sanning som beskriver verkligheten är då bara öknar av själslig intellektuell ödslighet.

Detta eftersom en ökad självmedvetenhet och respekt för sig själv som individ grundat på en ökat medvetet medvetande nu säkerligen är det enda praktiska motgiftet till supercentralisering av våra liv och en kommande absolut regel av de despotiska förläningarna från 1900-talet. Kan man inte respektera sig själv så kan man inte heller respektera någon annan. Att visa självrespekt är att försöka vara sanningsenlig efter bästa förmåga i förhållande till verkligheten, motsatsen till detta kallas givetvis för självbedrägeri.

Allt annat som poserar som en lösning redan skjutit sig själv full av hål.