Vi klarar rent faktiskt inte av att som kollektiv bestämma exakt vad som är "den mänskliga naturen" eller inte efter hundratals om inte tusentals år av sociala villkor och manipulation. I detta kan vi dock som en förklaring men alls ingen ursäkt konstatera att de rent biologiska betingelserna för individuell överlevnad, tidigare istörre omfattning verkat styrande för det enskilda fysiska biologiska nyttomaximeringsbeteendet, men det var då alltså.

Men våra ömtåliga egon, dåliga emotionella självförståelse, både personligen och därför som möjligt socialpsykologiskt kontrollerbart kollektiv, har fortfarande tillräckligt svårt att acceptera att " Vi folket "faktiskt påverkas och styrs av en " populärkultur ", än mindre att vi på allvar skulle överväga idén om att vi är grundligt formaterade människor från födseln. Men med tanke på att vi är födda som den renaste formen av enskilda individer men tillbringar resten av våra liv med att försöka vara precis som alla andra, talar själva volymen på idén för att vi är summan inte bara av vår egen livslånga konditionering, utan av flera generationer också.

Så människan och samhället måste nu ta ett stort steg i sin egen emotionella kognitiva utveckling om inte den psykosociala ofärden skall leda till ett humanitärt mörker av religiösa proportioner. Människans sociala design av samhället, möter inte alls kraven från våra naturliga emotionella biologiskt betingade beteenden. Naturen har ovillkorligen ett av tiden skapat perspektiv för utveckling som inte är möjligt att överblicka till fullo för människan, men som likaväl alltid måste försöka nå överblick.

Under senare år har den alltmer ökande medialt främjade illusionen av glada, väl anpassade djurparksdjur sakta börjat att upplösas i damm och rök, när rapport efter rapport visar att många djur i fångenskap uppvisar tydliga och oroande tecken på depression, neuros och självdestruktivt beteende. Förutsatt efter tusen år att dessa ekorrar i fångenskap inte har begått rituellt kollektivt självmord, så misstänker jag att deras observerade beteende skulle gränsa till det bisarra och meningslösa. Som att se på elektroniska bildskärmar utan möjlig interaktion med andra individer. Men utan grund för vidare jämförelse deras från naturen avvikande sätt skulle fortsätta att förklaras bort som helt enkelt en ekorres natur.

Hur exakt skall vi kunna framgångsrikt och korrekt kunna granska oss själva när det enda "normala" vi vet finns i den kokande gryta med vatten som vi nu ockuperar och så frenetiskt kämpar för att hålla oss kvar i?

I tusentals år har psykopater behärskat den mänskliga rasen genom att använda olika psykologiskt skadliga metoder och tekniker, alla med det yttersta syftet med kontroll och exploatering. Just de institutioner och regeringar som vi tillåter att existera, finns där enbart för att valla in och styra massorna till förmån för de få på bekostnad av de många. På så många sätt burfåglar från födseln, är det verkligen så konstigt att vi uppvisar alltmer tydliga och oroande tecken på depression, neuros och självskadebeteende?

Men vi skyndar oss att skylla den enskilda personen för dess uppenbara självdestruktiva beteende och sällan ser vi bortom träden för att se den socialkulturella skogen.

Vi lever allt mindre med våra naturliga känslor och mot vår möjliga utveckling