I vår värld, är andlig visdom en sällsynthet. Sedan födseln betingas vi till att tro att pengar, makt, berömmelse och framgång kommer att föra oss till lycka, istället för att lycka kommer till oss - in i från oss. Men till slut inser vi att detta är en stor villfarelse. Även de rikaste, mest respekterade människorna i detta tankemässiga paradigm fortsätter både uppenbarligen och alltmer att lida av tomhet, depression, drogmissbruk och meningslöshet.

Visst finns det nästan bara lockbeten och felaktigheter i samhällstillvaron av idag, men de fungerar även till din fördel. Så länge du fortsätter att gå framåt och försöker att utveckla dig själv som människa, det är dessa motgångar som stärker dig och som måste finnas för att du skall kunna utvecklas. Religioner och ismer är bra exempel på tankegods för människor som trodde att de hittade något och stannade upp i rörelsen av sin egen betraktelse av sig själva, sin självbetraktelse. Precis just där. De slog läger i sig själva och blev slavar till en yttre ideologi. Precis som att ideologin vore deras egen upplevelse av de egna känslorna och förståelsen för dessa känslors grunder. Det finns massor av saker som gör detta. Håll dig borta från förstenande propaganda och formaterande ideologiska tankemönster. Håll din egen tankes dynamik levande - i rörelse - fortsätt vidare. Annars kommer vad som börjar till synes saftigt snart vända sig till att bli sunkigt och osmakligt. Efter lite tid blir det som att försöka simma i kvicksand. Verklighetens enda konstant är förändring, så att släppa dynamiken är att dö snabbare. Även om vi bara föds och dör.

Vi har nu därför i vår tid med uppsåt placerats in i en matris på en ”intellektuellt” lägre nivå i denna tillvaro som människor på planeten jorden. Problemet för vilseledarna, vars andliga visdom går mycket snabbt att beskriva, är alltså att vad som bedöms vara intellektuellt, nu närmast helt saknar vidd på perspektiv och därför istället blir principiellt totalt enfaldigt. Vad vi har omkring oss som omgivning har redan manipulerats i en så stor utsträckning att det blivit uppenbart, som en slags konstgjord imitation av den ursprungliga skapelsen, och de flesta av mänskligheten är tyvärr därför också alltjämt benägna att placera in sin tankemässiga förmåga för att passa in i detta illusoriska inneslutningssystem. Någon slags singularitet - vilja till att vara en enskild individ, på denna nivå är därför verkligen obetydlig ur ett större perspektiv, och dessutom något att bli mycket misstänkt för. Alltså trots att vi bara kan uppleva känslor som individer. Men de glömde ju som bekant kärnan, människan som individ och dess naturliga känslomässiga förmåga – som för alltid är individuell.

I själva verket, för vilseledarna, så är det alltid bara en fråga om att hela tiden försöka finslipa kanterna på kapningen av det allmänna medvetandet, när de försöker att ta bort vår medmänsklighet helt och hållet - hur skall någon kunna vara medmänsklig utan att existera som individ? Som en biologisk robot? Det går inte. Den sociala ingenjörskonstens utformade socialpsykologiska kollaps som vi upplever, skulle verka som en barnlek jämfört med vad de avser försöka åstadkomma för att behålla detta system och alltså dessutom är tvingade till att avse för att vidmakthålla systemet intakt, detta eftersom de faktiskt är fångar i sig själva då vi verkligen är där vi är, nu, i verkligheten. De har alltså faktiskt inte ens något val, antingen de, nu, förstår detta själva eller inte. Förtrycket bara måste öka allt mer dramatiskt så är det ur allt fler perspektiv, punkt slut.

De vill därför att vi ska tänka på detta som ett slags förfalskat ”singularitets” – koncept, om individen som enhet på ett lite naivt och oskyldigt sätt, men då alltså som att individen ändå inte bara hade sina egna personliga känslor och upplevelser och då absolut inte att individens självkänsla grundas på individens egen emotionella självförståelse - medvetna medvetenhet. Igår kunde vi se Annie Lööf i Expressen uttrycka sig exakt om detta ifråga om individen genom att hylla Hillary, tja skall man skratta eller gråta?
Det är som om de försöker att stansa ett hål i illusionen, i någonting som inte finns, så oavsett hur trevliga analogier med Emil och Pippi som de försöker att använda sig av för att skapa en känslomässigt trovärdig resonansbotten, så är de helt enkelt inte på vår sida - de verkar inte för allas bästa, de ”glömmer” eller förstår inte, att den ökande egna individuella förståelsen för hur de egna känslorna skapas och betingas ur ett självbetraktande men ändå även omgivande perspektiv, är vad som utvecklar och skapar en människas självkänsla. Jag är nog – dock – tämligen övertygad om att det stora flertalet är emotionellt obegåvade och verkligen tror på vad de gör.

De är just därför de vill ha fullständigt herravälde över oss och bokstavligen radera den känslomässiga betingande grunden i våra själar och förvandla oss till emotionella automater. De förstår helt enkelt inte bättre än så.
Det är så det fungerar. Det blir alltmer tydligt. Särskilt nu när uppvaknandet i det allmänna medvetna medvetandet svävar nära en kritisk massa som närmar sig i en omvälvande händelsehorisont. Det finns nu därför en hel del uppmuntran att härledas för oss alla här, har vi kommit så här långt så vet vi att ingenting blir längre som förut och att alla gamla sanningar är slut. Förändring. Vi vet att vi inte kan lita på opinionsbildande skräpmedia. Vi har vår egen växande emotionella och därmed också intellektuella intelligens till att vägleda oss genom våra informationskällor som vi är, har funnit och vänder oss till. Och nyckeln till allt detta är alltid den ursprungliga källan, vi själva som individer med våra egna individuella känslors grunder för att få den bästa möjliga anslutningen, att våga släppa taget om våra egna känslomässigt grundande föreställningar om vägen till någon slags obestämd men ändå evig lycka. Lämna det kognitivt formaterande landskapet, sluta vandra i den kollektivistiska materialistiska dödsskuggans tomma och mörka dalar, illustrerade - maskerade - med vad vi inbillat oss är tilltalande reklambilder.

Det tar tid och engagemang för att försöka hålla oss anpassade och lydiga, samt det finns massor av underbara - eller inte så - tips och mycket goda råd om detta ämne – alltså hur samhället skall göra dig lycklig…. när lycka – känslor kommer inifrån. Det är den patetiska nivån på spektaklet nu. Om du bara renoverar köket en gång till...

Så tiden i detta aktuella läge skulle faktiskt kunna ta slut snabbt om vi inte fortsätter att göra vårt yttersta för att ställa in oss på och hjälpa till att förstärka det allmänna uppvaknande medvetna medvetande som vi upplever. Vi måste alla utgöra en del av förändringen, vår egen del.

Det finns därför inga begränsningar i den kreativa källan och det finns inget stopp för vår tillgång till den utom vad vi individuellt tillåter oss själva. Tack och lov för detta stora kreativa kollektiva - sammanlagda - medvetande, det medvetna uppvaknandet som bara fortsätter och gör att vi kan komma tillbaka ”på rätt spår” närhelst som vi verkligen vill. Spänningen lever i den andliga strömmens flöde, så mycket som möjligt som en viskning och som en bra effekt på samma gång. Vågen av medvetet medvetande växer.