Under större delen av mitt liv har jag haft en tendens att föredra en resa längs okända vägar bara för att se vad som finns längs vägen. När vägarna väl är kända för mig och jag uppskattar dem, försöker jag sedan arbeta in dem i min reserutin så mycket som möjligt.

Även om jag har rest en väg dussintals gånger tidigare, så finns det alltid mycket mer att se och lära längs vägen om jag bara skulle bry mig om att verkligen se efter med eftertanke och inte bara se med tom blick. Ingen har någonsin förstått allt om sig själv.

Man kan hitta inspiration överallt där man ser efter med tanke – eftertanke, det finns alltid ett medvetet val som vi ofta ignorerar eller inte ens är medvetet medvetna om att det existerar.

Verkligheten är att jag alltid har haft oändliga möjligheter att utforska dessa val ifråga om att betrakta mig själv, men att jag var alldeles för blind eller lat (galen?) för att någonsin helt se dem för vad dessa valmöjligheter egentligen är för någonting. Man behöver inte resa långt i sig själv för att uppleva de oändliga möjligheter som finns för varje dag. Livets val är bara absoluta ”eller” i stället för ”och” beslutspunkter under befäl av omständigheter eller destination, om jag medvetet väljer att skapa dem på så vis. om jag väljer att begränsa mig själv.

Verkligheten är nu och att när jag så önskar, kan jag blunda och komma in i mig själv för att se vilken typ av överraskning eller inspiration livet har att erbjuda - att betrakta mina känslor och deras grunder. I slutändan är det inte ett val av resa eller destination, utan snarare resa till en destinations riktning.

Livet är målet som är resan. Vi kan ha livets kaka kvar och ändå äta den, därför att våra medvetna, aktiva och frivilliga livsval antingen fyller på eller tömmer kakburken, begränsar vi vår utveckling så stannar vi av. Att med medvetet medvetande utöka området för val och sedan agera utifrån dem gör du kommer att fylla på din livets kakburk. Förändrar vi oss inte tillräckligt mycket själva själsligt som individer så blir livet tomt och innehållslöst, då äter vi den kaka som sedan inte finns kvar.

Om det finns ett tema som genljuder i mig, inom resonansklockans ton för att undvika kognitiv dissonans, så är det att ifrågasätta allt som börjar med oss själva. Och utan medvetandet så finns ingenting som kan verka med vetande.

Bara för att vi alltid har svängt vänster i slutet av uppfarten betyder inte det att vi ska göra det i dag i någon slags Pavloviansk trygghetsnarkomani - ingen blir glad av att öppna paket vars innehåll redan är helt känt. Gå upp trettio minuter eller en timme tidigare och sväng åt höger i stället. Mer än något annat som du kommer att göra under dagen, bryt dig loss från din rutin på ett litet men betydelsefullt sätt som kommer att förstärka ditt fortsatta uppvaknande genom att ändra dina fysiska och mentala perspektiv, vilket i sin tur fortsätter att befria sinnet.

Nästa gång du når den första beslutspunkten i varje aspekt av ditt liv (fysiska, andliga, karriär, familj, resa, hobby etc.) blundar och ser in i dig själv, in i din egen livets kakburk. Kanske du blir förvånad över hur det egentligen ser ut numera och var detta kommer att ta dig därifrån. Betrakta dig själv med eftertankens kranka blekhet så kommer du att finna att du inte är där du tror.