Faran för ett land är inte dess ledning, utan den befolkning som kan anförtro människor som vår politiska adel sitt förtroende. Ett land har det föregångsmannaskap som det har förtjänat. En spegelbild av folksjälen

Det kommer att bli mycket lättare att begränsa och ångra dårskaperna från en kortare tids vilseledning än att återställa det nödvändiga allmänna sunda förnuft och goda omdöme som istället gjorde att de depraverade väljarna var beredda att ha sådana människor till vad de kallade för ledare.

Problemet är alltså mycket djupare och mycket mer allvarligt än den politiska adeln, som är ett rent symptom på vad som gror i sinnet på människor. Att skylla på prinsen av dårar, får inte förblinda någon från att se att den stora konfederation av dårar som gjorde just honom till sin prins.

Demokratin kan överleva en politisk adel, som trots allt är, bara en samling dårar. Det är dock långt mindre sannolikt att demokratin kan överleva den mängd dårar, såsom de som gjorde den politiska adeln till sina ledare, som ändå så uppenbart främst verkar vilseledande.

Det demokratiskt fundamentala kravet på ledning måste alltid främst adressera den allmänna demokratiska medvetna medvetenheten, dynamiken i den allmänna medvetandetillväxten. En politisk adel med en politiskt ointresserad befolkning utgör definitionen på demokratiunderskottet, eftersom fundamentet för demokrati utgörs av en medveten och upplyst befolkning.