Sverige har ju som bekant sedan 1919 mer eller mindre öppet, egentligen varit en ledande moralhaverist bakom masken av godhetsapostel och har finansierat sin Anglozionistiska oligarktillväxt genom orättfärdig exploatering, varhelst som det har givits tillfälle runt om i världen, under förespeglande av fredsvilja och demokratiutveckling, givetvis. Mäkla fred på eftermiddagarna och sälja kanoner på förmiddagarna. Ränderna går inte ur på den svensk som Tiger.

Det svenska beroendet av sitt Anglozionistiska bankkontrollerade militärindustriella komplex, läkemedelsindustri och ja då naturligtvis... sitt abnorma banksystem i förhållande till storleken på ekonomin på landet, ger faktiskt Sverige en unik politisk position i världen. Byggd på en nationell ekonomisk situation som faktiskt alltmer korrekt värdesätts av en förorättad omvärld som lika elakartad som cancer med positionen krampaktigt försvarad av en svensk politisk adel - med en liten hund - som inte alls vill låtsas om som att verklighetens ljus över tingens ordning, som nu obönhörligt avslöjar de globala bedrägerierna och befolkningsmässiga politiska sveken.

Ur omvärldens perspektiv, så är det därför också på så vis, att om det svenska folket inte själva förmår resa sig upp emot detta system och skapa en befolkningsmässigt baserad demokratisk förändring av detta det rådande systemet, vars kärna till betydande delar alltså har varit - är - lokaliserade till Sverige, så kommer också det svenska folket att få bära sitt ansvar ur ett omvärldsperspektiv rättmätigt.

Vi kan i Sverige inte hoppas på att vi får hjälp på traven som Israel, med att skapa en ökande sönderfallshastighet för systemet från BRICS - sidan, vi måste resa oss själva som individer och befolkning och börja gå tillsammans för att skapa en förändring - vi måste snabbt börja ta vårt eget individuella demokratiska ansvar på allvar och se bortom de politiska kulisserna.