Vi blir presenterade inte representerade. Vi är förslavade med inkräktande lagar som är förnedrande för vår rationella förmåga som självständigt tänkande suveräna vuxna människor. Och detta med ett för enskilda vinstmaximeringsintressen verkande lagstiftande organ som matar oss från sin barm, kämpar vi för våra liv och vi har begravt oss i skuld till en främmande kropp när de sålde rättigheterna till vårt betalningsmedel.

Hur är detta på något sätt ett självstyrande – demokratiskt – samhälle? Det är det inte! Vi har fångats av en grupp bedrägliga människor förklädda till medborgare, drivna av sin materiella egennytta som styr vår ekonomi genom den mekaniska kontrollen av våra betalningsmedel och betalningsflöden, vår militärindustriberoende militär har skändat vårt land till förmån för Anglozionistiska internationella bankintressen. Det krävs nu att vi tar tillbaka den finansiella, politiska och ekonomiska kontrollen över samhället och behandlar dessa förrädare på ett lämpligt svårt sätt för att avskräcka från eventuella framtida förnyade försök. men den som uppriktigt söker förlåtelse genom botgöring måste också få den, annars gör vi oss själva till vad vi säger oss försöka motverka. Detta är vår skyldighet återgälda och vår betalning framåt för den gåva som vi fått, men som vi misslyckades initialt med att att respektera.

För närvarande styrs och upprätthålls västvärldens utrikes- och penningpolitik av denna centrala maktkonfiguration för penninghandel och kontroll över betalningsflöden - förkontroll av strategiska naturresursflöden. Det är helt uppenbart med tanke på att de politiska målen alltid främst förenas med de ledande bankernas intressen medan deras politiska konsekvenser är breda och numera till och med långsiktigt motstridiga. Det hela blir ännu mer uppenbart när olika politiska momentum i ljuset av verkligheten uppsåtligt etableras för att ur ett strategiskt utvecklingsperspektiv kunna leda tillbaka in i finansekonomiskt kontrollerande konsekvenser.

Vad jag menar med det är att när densamma politik omfamnas av alla västerländska nationer och gör att konsekvenserna av inrikespolitiken går från att vara försumbara, som här i Sverige, till att främst syfta till att ge ekonomiska effekter ute i Europa och i Mellanöstern. Eftersom att om de utrikespolitiska besluten framgent bland västerländska nationer öppet skulle ge de hårda inrikespolitiska konsekvenserna, av en sådan politik, så skulle detta förhindra dessa respektive nationer från att stödja sådana politiska beslut, se bara på Tyskland. Men utrikespolitiken motiverar nu alltmer inrikespolitiken och klichén om vårt exportberoende ser därför också i ljuset av verkligheten allt mer ut som det korthus som den är.

Men denna politik stöds alltså ändå, om inte av folket i dessa nationer (se människorna som bränner bilar i Tyskland), så av ländernas respektive Anglozioniststyrda politiska klasser som därmed måste avgöras som en central makt verkande mot ländernas eget intresse och för den centrala styrande Anglozionistiska maktkonfiguationen. Sverige förlorar uppenbarligen ekonomiskt på att motverka Ryssland, men vi gör det likafullt ändå.

För vi är mättade av kontrollerad medial propaganda som skulle få oss att tro på att löftet om ett nytt globaliserat land, en ny världsordning måste vara vårt mål och det kommer att uppnås när den ryska björnen, som har märkts ut som en av världens topp tre faror, sitter säkert i en trång bur med ganska utslagna tänder och utan klor. Och så leder legenden vidare till att det alltså slutligen blir vår militära förmåga som kommer att kväsa och begränsa det ryska folket, som numera uppenbarligen är en vida mer om inte helt klarsynt person, vilken ställs inför ett allt mer skränande dårhus mot sin vilja, av dem som har ”moralisk auktoritet” att göra detta i namnet av vad de säger vara allra bäst för alla, dessutom utan att på minsta vis kunna leda denna intellektuella materialistiska kollektivistiska materia – härdsmälta – till någonting som helst annat än logiska felslut.

Men om det inte vore för Ryssland och Kina så skulle all propaganda och aggression vara pekande mot de av oss här i landet som ännu inte är villiga att avstå våra naturliga rättigheter till frihet till dem som tror att de har en naturlig rätt att ta dessa ifrån oss. Kort sagt, så skulle våra liv helt sakna möjliga känslor av frihet och mänskliga rättigheter som det utlovades till oss av naturen.

Men om visdom är helat lidande så borde vi i konsekvensens namn av vår egen historieskrivning också kunna räkna ut vilka som har bibringats större umbärande och lidande och grundat på vilka syften. Vi borde dessutom kunna klara av att kunna inse att ingen människa kan förstå någon annan människa bättre än sig själv och att vägen framåt därför måste gå genom ökad emotionell självförståelse, större medvetet medvetande. Bristen på vår egen tanke är den felande länken, den saknade pusselbiten.