Protektionism har precis som patriotism förvärvat ett riktigt dåligt rykte, som om det vore naturlig ondska att försöka skydda sitt samhälle från att rensas och plundras av ekonomiska idéer och ett system som samhället - eller vad människor uppfattar borde utgöra ett samhälle - inte har något försvar mot, eller för att se till att det kan generera och skapa sina egna grunder i alla lägen. Men det är bara propaganda För att kunna hjälpa andra så måste vi kunna hjälpa oss själva och samhället kan bara utvecklas om individen utvecklas

Om våra samhällen inte är konstruerade och tillverkade för att försörja sig själva, kommer de inte att sluta med något annat val än att gå i krig med varandra. SÅ det bakomliggande syftet är fullkomligt uppenbart det gamla vanliga i samma enfaldiga polariseringsskapande anda, om våra samhällen inte har tillräckligt starka lagar på plats som garanterar att vi inte kan och inte kommer att förstöra naturresurser i landet vi bor i, så kommer också detta leda till att vi kommer hamna i en situation så att vi går i krig med varandra och andra.

Nu skulle det vara frestande, även verka logiskt, att samråda med de människor som konstruerade och byggde modellen för systemet.

Vem, trots allt, inte bara kan göra anspråk på att vara de enda som kan definiera den brutna formen och har problemformuleringsinitiativet, utan som också har ockuperat alla maktpositioner som har något att säga till om i processen. Ja det är ett och samma intellektuellt havererade etablissemang som alltid. Men det är mindre uppenbart för många än det kan verka. Eftersom, märk väl, systemet är havererat, men alltför få är fortfarande villiga att erkänna detta, de vill inte erkänna för sig själva att de har blivit grundlurade. De byggde en bristfällig modell med uppsåt, det gick aldrig någonsin ut på vad som förespeglades. Eller snarare, byggde de en som fungerar för dem, för vissa, men inte för resten av oss.

Det finns sammankomster och festligheter som pågår i olika sammanhang. Endast några uppmanas komma dit: de rika, mäktiga och deras domstolsgycklare. De som gynnades mest av den trasiga modellen. De är minst benägna av alla människor till att fixa till något det bättre, de kommer de inte ens erkänna att systemet är trasigt eftersom det bara bryter sönder systemet mer. Det fungerar alldeles utmärkt för dem. Människorna i etablissemanget tror bara på en modell, den av ständigt ökande centralisering och globalisering, eftersom det är den modell som fick dem dit där de är.

Man kan nästan uttrycka saken som att de uppenbarligen inte respekterar oss alls. Men jag svär ibland på att jag alltid kan komma rätt in i deras små, ja de är små, ondsinta hjärnor och höra vad de tänker. Det är som ett slags lägre medvetande men ändå med en hög grad av materialistiskt betingad rationalitet.

De gillar givetvis inte oss alls, eftersom vi i förhållande till dem inte är ansedda som särskilt intellektuella med deras mått mätt – ja alltså notera detta – det är med deras mått mätt, uppenbarligen ett värderande mått vars grunder alltså har lett oss hit till vår nuvarande belägenhet. Magnifikt i all sin uppenbara enfald kan man ju tycka.

Ja det bara måste ju verkligen vara så, hurra, jag menar de äger ju alla elektroniska ettor och nollor i datorer och nu är 99% av jordens befolkning arga på dem, eller i alla fall snart är de argare eftersom alltfler alltmer inser hur och varför allt ser ut som det gör - på rent tvångsmässiga grunder tvingas att ge upp sin självförnekelse. Samma beteende och samma resultat, om igen, men visst några har klarat sig länge, men denna gång är det allmänna medvetna medvetandet alltför förändrat, det asymmetriska informationsfördelningsflödet har påverkats alldeles för mycket för att det skall vara möjligt undvika dramatiska förändringar. Men dramatik behöver alltså inte vara fysiskt våldsam.

Men fortfarande, och om vi var bara en enda liten smula smartare dock, så kunde vi ju faktiskt inte alls beordras att marschera ut på frontlinjen på ett slagfält och förpliktigas att skjuta och döda människor som vi inte ens känner av anledningar som vi ju faktiskt inte förstår – fast vi egentligen inte vill – och allt detta alltså för ettor och nollor i datorer. Egentligen, man tar sig för pannan.

Vi skulle vid en tillräckligt utvecklad medveten medvetenhet inte göra detta alldeles oavsett vilka tramsiga politiska ursäkter som anfördes för oss för att motivera det beteendet som ”nödvändigt” för oss själva i vårt eget medvetande - fortfarande så finns det många människor inom systemet som hellre lever i självbedrägeri än att rannsaka sig själva.

För trots allt, så mellan skål och vägg så handlar ju detta enfaldiga spel i botten bara om individers simpla självupplevda behov yttre bekräftelse som kompensation för sina ihåliga och självupplevt tomma själar, så därför blir det här vansinniga spelet också möjligt när vi låter känslorna löpa för långt framför tanken, när vi släpper våra försök att beskriva verkligheten till vår sanning, när vi blir alltför irrationella och har en otillräckligt utvecklad emotionell självförståelse - medvetet medvetande. Och dessa enfaldiga regissörer de blir bara färre och allt rikare, på ettor och nollor i datorer.