Den revolutionen som nu kommer, kommer inte att vara en enskild händelse, det kommer att vara en process.

Människor finner det naturligt att vända sig till det förflutna för att få mallar för att beskriva framtiden, men betraktelsen av historien har ett sätt att göra framtiden anmärkningsvärt oförutsägbar.

Sannerligen, så missade alla konventionella långsiktiga prognoser som gjordes 1900, 1928, 1958, 1988 och 2000 praktiskt taget varje viktig punkt i utvecklingen - inte bara i en avlägsen framtid, utan även bara några år framåt i tiden. Den svenska centralbanken är bäst i klassen, på sitt eget sätt..

Poängen med att extrapolera historien mot framtiden är inte att fånga tillvarons förändring och utveckling som helt stör det förment oföränderliga, poängen är att permanenta Status Quo.

Tanken om att nästa revolution kommer att ta en ny form inträffar därför inte i konventionella prognosmakares sinne, som istället villigt förutser att nästa övergång kommer att följa tidigare kritiska lägen: typ väpnat uppror mot den centrala myndigheten.

Jag påstår att nästa revolution, cirka nu, inte kommer att upprepa historien eller ens likna de senaste övergångarna mellan paradigm i förhållande till graden av förändring.

Vad som verkar troligt är att hela projektet av en accelererande finansiell diktatur genom BIS och IMF som präglade tiden 1931-2013, kommer att glida in i irrelevans efterhand som allt ekonomiskt verkligt ger avtagande avkastning till att försörja och upprätthålla det exponentiellt växande finansiella systemet.

Bankerna måste med sin Frälsare staten, ständigt öka sin andel av nationalinkomsten och sin råstyrka om inte systemet skall implodera. Allt för ett så har bankerna och Frälsaren Staten en och endast en bana - de måste ständigt utöka och koncentrera rikedom och makt eller så kommer de att misslyckas.

De är som hajen, som dör när den slutar att simma framåt: Bankerna genom Frälsaren Staten måste driva på sin bana av expansion eller den upphör. För bankernas räntebelastade pengar styr den ekonomi som kontrollerar politiken.

Status quo är inte möjligt, och inte heller sammandragning, löftena till medborgarna kan inte återkallas utan politisk instabilitet, men löftena kan inte hållas utan att dödligt störa den neofeodala finansbaserade skuldokratin. De politiska vasallerna sitter i saxen.

Du ser dilemmat: Frälsaren Staten kan inte sluta expandera bankerna, men det finansiella systemet som kräver sina intäkter kan inte längre stödjas av realekonomin för att upprätthålla dess stora maskineri av skuld och fantomsäkerheter. Det är därför jag utifrån viss naturlagsmässig föreslår att alla centraliserade koncentrationer av rikedom och makt antingen kommer att implodera eller blekna i irrelevans. För bankernas pengar…

Revolutionen kommer att vara arbete och sociala innovationer som möjliggörs av teknik. Den vedertagna uppfattningen är att tekniken magiskt kommer att öka varaktigheten i den nuvarande situationen, vilket alltid kommer att bevisas fel. Vad som tekniken möjliggör är inte bevarande, det är utveckling och förändring mot koncentration av ekonomiska resurser som kännetecknar den nuvarande situationen i samhället genom sociala innovationer, av vilka några redan är synliga.

Om vi försökte sammanfatta en djupgående ekonomisk förändring framåt i en mening, skulle det vara detta: lönerna är inte längre en lämplig modell för att fördela överskottet som genereras av ekonomin i ett samhälle.

God morgon.