En munter uppmuntran.

Varför väljer människor att välja det "trygga" slaveriet,
framför att börja lita på vad de kan tänka själva?

Rädsla har sin funktion för vår art men att undvika konfrontation
med den, är att sätta den ur spel som den utvecklingspotential
den har för individens utvecklande.

En människa som undviker att uppleva sina känslor, är att inte försöka bli den individ vi är tänkt att bli.
Att göra nu, för att känna sedan, det är inget annat än ett
omöjligt försök till att gena genom sig själv.
Det går inte att undvika de känslor som utvecklar oss och
hoppa direkt till belöningens position, ingen människa klarar
uppgiften att leva livet utan dess essens.

All strävan efter att undvika sina egna känslor framgent är att diskontera egna känsloupplevelser. Alla försök till sökande
efter trygghet i gruppidentitet dömer oss själva till att vara
frånvarande i verkligheten - nuet.
Det enda vi kan bli som resultat av dessa fruktlösa försök
är att bli en del av en själlös massa.

Det vi inte förstår, som vi inte vill förstå om ekonomi är en
okunnighet vi kommer att få betala dyrt för.
Du och dina barn, jag och mina, liksom de flesta andra.

När den verkliga arbetslösheten blir allmänt känd, eftersom
den ökar betydligt, kommer människor lämnas att överleva
på resurser som de har sparade utanför banksystemet.
Tillgångar som inte kan stjälas av politikerna och bankirer
och det är en viktig punkt här.
De tillgångar som du har utanför systemet som inte kan
stjälas från dig med några knapptryckningar på en dator.

Att hoppas på någon mirakulös händelse som kommer att
skicka oss tillbaka till dessa dagar av tillverkningsmakt och
jobb för alla, kommer vi aldrig att se, den tiden är förbi.
Den västra hemisfärens linjeteori säger oss att vår ekonomi
kommer att sakta ner och bli mer blygsam eftersom
sjöfartscentrum av världen rör sig till nästa kraftpakets region
som är Asien. Detta är vad historien lär oss.

När folk plötsligt vaknar upp en morgon och de har inget jobb,
deras pension är borta och de behöver att ta hand om sin familj,
vad kommer de att göra?
När offentliga tjänster har kollapsat och vi plötsligt inser att
vi nu lever nu i ett land i tredje världen med få offentliga tjänster,
vad ska de göra?
När bankerna är stängda och endast ett fåtal besuttna
människor har någon form av pengar eller tillgång till varor,
vad kommer du, jag och resten att göra då?

Vi måste försöka förändra, vi måste bry oss, och att lägga
tidsfaktorn som värdemätare åt sidan är nödvändigt.
Den uppmuntrar oss bara att både vi och försöken är
meningslösa, när det i själva verket är försöken som är allt.

Die trying heter det, och det gäller alla - hela tiden.
//P.F.