Den mörka sårbarheten för religion som själslig vägledning för människor fortsätter att exponeras i ljuset av verkligheten. Ledningen av kristendomen kallas katolicismen, vilken avslöjar sig med inte bara pedofila präster som blandas bort till andra områden av sina överordnade för att undvika upptäckt och samtidigt fortsätter att bedriva sin verksamhet, utan också människooffer ritualer och många andra sorters moraliska tvivelaktigheter som utförs inom ramen för en Vatikan som har en materiell rikedom så stor att den skulle kunna användas för att föda alla de fattiga på planeten.

Det är samma patologiska enfaldighet i grunden för alla indelningar av människor.

Den som nu inte har åtminstone börjat ifrågasätta denna indelnings planering, är förmodligen alltför långt nedströms för att kunna nå landet av en enda rimlig tanke.

Det upphör aldrig att förvåna mig att det som så ofta förhärligas av de medvetet omedvetna massorna befinns vara motbjudande för uppvaknande medvetet medvetande sinnen. Självbedrägeriet har nått sin kulmen.

Ett bra exempel är den vanlige soldaten. Samtidigt som vederbörande lever en ständig lögn som förstärks av de omkringvarande, om att de kämpar och dödar andra människor för frihet och demokrati, så lyder de ändå blint order från dem på högsta nivå, som är direkt ansvariga för att vår frihet tas bort. Personligen är jag inte ens säker på att det är möjligt att dessa mest extrema mentala slavar ens egentligen vet vad ordet betyder längre.

Människor måste börja våga slåss individuellt intellektuellt för sin egen frihet genom att vägra att följa nycker från socialpsykologiska invalider för att klara sin egen ändå snart uteblivna försörjning i ett allt snabbare eroderande ekonomiskt system. Innan de av nöd tvingas att inse att det hade varit bättre att agera proaktivt än reaktivt Det orimliga skall och kan inte tillåtas verka ledande.

Men efterhand som det globala ekonomiska korthuset nu fortsätter att kollapsa med alltmer ökande fart, så är den stora majoriteten av den globala befolkningen, tyvärr fortfarande ivrigt letande efter ljuset i tunneln utom sig och igenom en mycket smutsig och förvrängd lins.

De kan inte känslomässigt sätta sig in i att acceptera verklighetens utseende på närmast otaliga fronter. Förnekande är särskilt envisa i fråga om de pågående värderingsmässiga dissonanta grymheter som förekommer i våra medvetanden i en växande omfattning. Allt har varit och är ett bedrägeri för att gynna enskilda intressen och vi känner inte till någonting annat sätt att leva.

Vår känsla av dialogisk resonans är vår största gåva, men för de flesta har innebörden av denna mening för länge sedan ändrats av samhällsbevarande konditionering, programmering, och propaganda.