Äääääntligen....och på tal om Per Albin Hanssons demagogivals 😉

I detta skall man alltså beakta att för det första, så är detta just opinionsbildningsorganet SvD som verkar enligt ett ägardirektiv från just familjen Wallenberg och är alltså ren opinionsbildning och ett försök till att ta problemformuleringsinitiativet. Minnen I Bertil Torekulls avtackning..

För det andra så köpte Stalin - Sovjet - själv vapen från IG Farben, genom den brittiske rustningsministern Lord Beaverbrook.

För det tredje så var den Ryska centralbankskommittén (Narkomfin) under hela Sovjetepoken från 1921, inte mindre kontrollerad av bankhegemonin än vad dagens centralbank är under Nabulina, på tal om bankirer i artikeln.

För det fjärde och så vidare och så vidare för världens mest grundlurade befolkning....

Vi kan därför med all säkerhet nu, att precis som vi har förutsagt hela tiden att det skulle bli, så kan vi utgå ifrån att detta bara är början på en verklighetsbeskrivande informationskampanj som kommer att destabilisera den Anglozionistiska bankhegemonin - för att bara inte tala om hur förtroendet för den svenska politiken kommer att utvecklas i Sverige - och att de handlingar som inte kom fram i Nürnberg snart kommer att komma fram och att de är fullkomligt förödande för den svenska självbilden.

Att mordet alltså skedde som en konsekvens av en eftergift som Sverige gjorde utrikespolitiskt till gagn för Sovjetunionen, alltså att Raoul Wallenberg avrättades enligt Svenskt önskemål, måste ses som så uppenbart att det inte ens borde behöva nämnas. Den som läser om familjen Wallenbergs agerande i samband med detta förlopp - inte minst vad gäller Washingtonförhandlingarna gällande Boschaffären och America IG (amerikanska IG Farben) - och vad den internationella politiska och diplomatiska korrespondensen i övrigt påvisar i saken, måste vara räddningslöst imbecill för att inte inse hur detta förhåll sig i verkligheten, om läsningen görs det allra minsta ärligt.

"Men den ryska säkerhetstjänsten såg på den svenske diplomaten med stor misstänksamhet, och stämplade Wallenberg som ”amerikansk agent” med kontakter även med ”tysk säkerhetstjänst”.

”Med förhandlingarna om judarnas öde på ockuperat område som förevändning etablerades en inofficiell regulär kommunikationskanal mellan tysk och amerikansk underrättelsetjänst genom Wallenbergs försorg”.

När Wallenberg väl hade gripits avgjordes hans öde sannolikt av den ryska säkerhetstjänstens bild av hans verksamhet.

”Initialt beslutades det att lämna över Wallenberg till den svenska sidan, men så fort informationen om hans kontakter med tysk säkerhetstjänst och amerikansk underrättelsetjänst dök upp från det första direktoratet på MGB (tidigare namn på KGB) gav Stalin order till Abakumov (säkerhetsministern) att arrestera honom och förflytta honom till Moskva”.

Några ”bevis för att Wallenberg var spion” fanns aldrig, enligt Serov. Men Stalin och utrikesministern Molotov såg ändå möjligheten att utnyttja Wallenberg i det politiska spelet när Nürnbergprocessen mot nazistledarna närmade sig efter krigsslutet:

”Stalin och Molotov planerade att använda Wallenbergs vittnesmål som ett trumfkort i hemliga förhandlingar med amerikanarna om vilka ämnen som inte skulle diskuteras i Nürnbergprocessen”.

Den amerikanska sidan erbjöd sig att ”utesluta frågor om Molotov-Ribbentorppakten från agendan” i Nürnberg. Motkravet var ”att ryssarna inte skulle ta upp frågor om finansiellt samröre mellan USA och tyska industrialister genom förmedling av familjen Wallenberg samt hemliga förhandlingar om separatfred med tyskarna.”

När Nürnbergprocessen var över hade den svenske diplomaten i Sovjetledarnas ögon spelat ut sin roll.

”Efter avslutad Nürnbergrättegång hade Raoul Wallenberg förlorat sitt värde. Stalin tyckte inte det var någon mening att skicka hem honom och det verkar ha varit Molotov som tog upp frågan om likvidering”.

Enligt den officiella ryska versionen från 1957 – det så kallade Gromykomemorandumet – dog den svenske diplomaten en naturlig död i Lubjankafängelset den 17 juli 1947."