Så egentligen är det nästan lite av en ödets ironi att det blev just Ryssland som kämpar för Syriens fortlevnad med avseende på hur utvecklingen blev efter 1917 för Ryssland och det förhållande som landet fick till de olika mandaten - regionala kolonialadministrationerna. Minsann om inte historien upprepar sig av en given anledning till dess att förutsättningarna ändras och att allt blir ett.

Det verkar som om ingen av dessa västerländska bedragare förstår att detta är inte 1917. Och att Vladimir Putin inte är tsar Nikolaj Romanov. De tycks misslyckas också med att inse att många av deras kolleger oligarker utomlands, liksom politiska bönder hemma, har mött katastrofala öden; så är effekterna av krafterna i rörelsen som har i linje med Putins översiktsplan verkat för ett återskapande av ett starkt och oberoende Ryssland. Var och en av de många oligarkerna, i egenskap av sitt extrema egenintresse som de har, kan inte ens hoppas på att röra Putin nu när statsmakten har irreversibelt konsoliderats att administrera Kremls vilja.