Ett mynt har alltid två sidor och frågan är vilken sida som syns men en sak är säker: Vad syrier ser ifråga om deras "inbördeskrig" kommer inte att göra dem kärleksfulla till väst . Och det betyder också: det kommer inte att göra dem kärleksfulla till Turkiet, Saudiarabien, Qatar, Israel och USA. Kommer det att göra dem kärleksfulla till EU? Absolut inte om EU vänder sig bort från dem som flyktingar. Men om EU separerar från USA, då kanske, bara kanske, kan det dyka upp goda relationer mellan Europa och sekulära araber som länge utgjort en majoritet av syrierna.

Problemet för Syrier har varit den amerikanska regeringen och de fundamentalistiska sunniarabiska kungliga familjerna. Frågan är då: Kommer EU att fortsätta att vara allierade med dem? Eller, om inte, hur snart kommer den västra alliansen brytas upp? Det är det enda som blir kvar i alternativvägar.

Kanske den Västra Alliansen kommer att fortsätta som den är. Men kanske kommer det inte att bli så. För miljontals syrier mitt i helvetet är det klart att Washington och dess allierade orsakar detta. Utan den Västra Alliansens stöd så skulle de utländska jihadister som förstör deras land behöva lämna. Dessa jihadister är helt beroende av stödet från Anglozinisterna Barack Obama, King Saud, Tayyip Erdogan, Angela Merkel, och de andra ledarna i den Västra Alliansen. Ingen av dessa ledare kan fortsätta den pågående invasionen av Syrien, utan fortsatt stöd för sina västerländska kamrater. Förstörelsen av Syrien är ett team-insats. Men kanske laget kommer att falla sönder innan det kan uppnå den typ av seger som behövs för verklig framgång ". Vilken sida kommer att ge upp detta krig först?

Vad består i så fall denna "verkliga framgång" av för någonting...

Var och en av dessa terroristgrupper är finansierad av något men olika ekonomiska intressen, men alla dessa konfliktskapande intressen förenas i sin önskan att störta den icke-sekteristiska regering som har varit styrande i Syrien, och som det amerikanska CIA har försökt, ända sedan 1949, att störta och ersätta med en fundamentalistisk Sunni regering (vilket kommer att gynna de fundamentalistiska-Sunni Saudierna, våra svenska allierade som infiltrerar Sverige politiskt genom det Turkiska UETD med vår Anglozionistiska politiska adels goda minne).

Även om majoriteten av syrierna alltid har stött ett icke-sekteristiskt Syrien, har olika fraktioner av sunniislam i fundamentalistiska-Sunni länder (särskilt efter den svåra 2007-2010 torkan i Syrien, och den därpå följande intensiva "arabiska våren" mot regeringen som rörelse i Syrien under 2011) levererat vapen och soldater för att jihadister ska störta Assad och de finansierar också propaganda för att rekrytera jihadister från hela världen, även i Sverige, för att slåss i Syrien och kanske bli himmelska martyrer i detta "heliga krig" eller jihad, mot " en otrogen "icke-sekteristisk syrisk regeringen, som för övrigt leds av shiitiska Bashar al-Assad - och alla shiiter ska dödas, enligt sådana fundamentalistiska Sunni läror (som har sitt ursprung i, och leds av Saudiarabien).

Medan USA: s - det Anglozioniststyrda utrikesdepartementet och CIA - mål i detta främst är att strypa Ryssland ekonomiskt, som är den största nuvarande leverantören av olja och gas till den europeiska marknaden, är det viktigaste målet för de kungliga arabiska familjerna att expandera sina marknader, att ta en större andel av Europas energiförsäljning. Pipelines för olja och gas tenderar att vara billigare och därmed mer kostnadseffektiva än lastbilstransporterad olja och gas; därför är detta ett "pipeline krig" för att utöka marknader.

Det som i grunden alltid avgör är alltså kontrollen över strategiska naturresursflöden, betalningsinfrastruktur och betalningsmedel.

Detta är vad det syriska kriget handlar om. Medan för Amerika - den Anglozionistiska delen - är det att erövra Ryssland och dess naturresurser; för de arabiska kungligheterna, är det att leverera en större andel av Europas energiimport. För Turkiet är det att ta en del av oljeförsäljning som har stulits av dessa jihadister, olja från Irak och Syrien, och även alltså att tjäna inom Nato som agenter för de kungliga arabiska familjernas spridning av religiösa villfarelser, att utgöra en politisk bro mellan Nato och Gulfstaternas samarbetsråd. Bron är en värdefull och lönsam funktion att fylla. Allt går tillbaka till manifestationen av Sykes - Picotavtalet 1916 och Balfourdeklarationen 1917, det är helt obestridligt.

De miljontals flyktingar som produceras av detta krig, varav många flyr till Europa, är i Syrien bara resultatet, i grund och botten, av denna land-clearing verksamhet i Syrien, för att bli av med de människor som stöder den nuvarande syriska regeringen, som är lierad med Ryssland, i stället för med USA och dess allierade. Men eftersom nu dessutom det destabiliserande migrationsbehovet hos Europa vida överstiger vad enbart Syrien kan erbjuda, så måste även den afrikanska kontinenten tas i anspråk för detta ändamål i enlighet med Paideia och Kalergiprojektens syfte, som alltså utgör den andra sidan av att skapa öppen Anglozionistisk global imperialistisk kontroll över strategiska naturresursflöden betalningsinfrastruktur och betalningsmedel.

Och syrier vet om sin del i detta. Följaktligen inte bara är de olika jihadist grupperna föraktade av från två tredjedelar till cirka 80% av den syriska allmänheten, men åtminstone 55% av alla syrier skulle rösta för Bashar al-Assad till att vara landets ledare, i alla fria och rättvisa val - och Obamaadministrationen vet detta, vilket är anledningen till att han har ihärdigt motsatt sig demokrati i Syrien och till och med Ban Ki-moon har (men mycket tyst) fördömt Obamas ställningstagande som förkastar demokrati i Syrien. Dessutom, det syriska folket citerar överväldigande (med 82%, för att vara exakt) den amerikanska - men egentligen Anglozionistiska - administrationen som den viktigaste källan till det enorma lidande de möter.

Med andra ord: att terrorisera befolkningen är bra, inte dåligt, med utgångspunkt från Anglozionisterna och dess allierade - och många syrier vet detta. Men de få anti-Assad soldater som avskyr ISIS och som har hyllats av den amerikanska regeringen känner inte nödvändigtvis till eller förstår detta. De få anti-Assad krigare som av någon anledning (vare sig det är så att de kämpar mot ISIS, eller kanske till och med att de verkligen avskyr ISIS) har försökt att hjälpa det amerikanska Pentagon mot ISIS har även bedövats av att finna det amerikanska utrikesdepartementet ointresserat. Det är inte längre meningsfullt för dem.

Eftersom de Anglozionistiskt styrda europeiska regeringarna - den politiska adeln - är allierade med USA, så slits dessa regeringar mellan vad man medialt opinionsbildningsmässigt ska göra med flyktingarna som USA-och-allierade operationen producerar (och är avsett att produceras). Regeringarna vill inte tappa problemformuleringsinitiativet på hemmaplan och därför har de kontrollerade missnöjespartierna inducerats fram.

Så åtminstone fram till nu, så hatar långt fler européer flyktingar än vad de hatar den Anglozionistiska USA: s regering som håller Europa gisslan inifrån, inte minst genom Deutsche Bank och ZIONATOdoktrinen, och så blir problemet bara en slags politisk irritation för EU: s ledare som börjar se sin egen situation elimineras underifrån, ännu inte en orsak till upplösningen av den Västra Alliansen (de europeiska ländernas "allians" med den amerikanska regeringen ), som fortfarande förefaller stark och som fortfarande har tillräckligt starkt stöd av européerna (inklusive även av de som uttrycker att de hatar dessa flyktingar som SD - flyktingar som är resultatet av den allians, som de stöder öppet eller i det dolda).

Ännu så länge kan de Anglozionistiska politiska charaderna uppenbarligen vilseleda alldeles för många människor.