Är vi alltför förprogrammerade, i en för stor utsträckning för att kunna utvecklas som människor? Eller kommer vi att kunna låta vårt eget fria tänkande, a.k.a. vår fantasi leda oss vidare in i de djupa, rena vatten av den sanning som mer beskriver verkligheten?

Sådana är våra liv. Vi följer i de flesta fall, närmat helt av andra förutbestämda kurser för oavsett vilka väg – ande skäl. När vi själva tar kontroll över rodret för att förstå varför vi upplever de känslor som vi upplever i medveten medvetenhet, så förändras livets kurs snabbt, men det är i allt baserat på vår egen tillåtna informationsinmatning, och vår egen vilja att se ”utanför det konfigurerade avtryckets” förtrollande effekter.

Vad vi känner och vet intuitivt och logiskt kan resonera oss fram till är dock numera närmast lika verkligt som något vi kan se, känna eller röra. När vi agerar på vår personliga känsla av intuitiv ”insikt” blir denna mer verklig, detta gäller mycket i vår verklighet som vi befinner oss i och som vi upplever, som vi har skapat själva.

Återigen, så är en bra vetenskaplig analogi eller exempel; om du tar en snabb titt på kvantfysik eller upptäckter av ”stora vetenskapsmän”, så är de baserade på inbillade - intuitiva - idéer – så kallade arbetshypoteser. Vi behöver helt enkelt inte nämna nationalekonomi, eftersom vi vill förbli på gott humör. Hur de sedan har kapat det så kallade vetenskapliga tänkandet till en slags separat egennyttigt syftande ”verklighet” är som sagt en annan historia, men utloppet till upptäckter har klart bekräftats, trots den kognitiva kontrollmyndighetens inte mindre än idoga kamp för annat än allas bästa.

Någon måste alltid ta det första steget för utveckling, antingen det gäller den enskilda individen själv eller ett samhälle eftersom det består av individer. Dialogisk emotionell resonans är den enklaste beskrivning jag kommer på.

Detta är en aspekt på hur mänskligheten håller på att gro nya knoppar av själslig utveckling och hela grenverk av liv, vilket ger alternativ till detta konstruerade status – quo. Många kommer kanske aldrig att lämna denna upplevda verklighet bakom sig, i vilken de alltså blir så gravt manipulerade, men miljoner har faktiskt redan blivit medvetna om detta faktum, eller är på god väg att vakna upp till ökad medveten medvetenhet. (Vad som kallas för att utvecklas som människa och jag får nästan en klump i halsen av tanken på hur jag själv en gång upplevde att jag värderade att människor var som de alltid hade varit.)

Kontrollmyndigheten för kognitiv formatering vet att den inte kan undertrycka medvetet medveten fantasi och den utveckling som den riskerar att föra med sig, så den tar till den adjungerade riktning som passar deras syfte just föÄr vi alltför förprogrammerade, i en för stor utsträckning för att kunna utvecklas som människor? Eller kommer vi att kunna låta vårt eget fria tänkande, a.k.a. vår fantasi leda oss vidare in i de djupa, rena vatten av den sanning som mer beskriver verkligheten?

Sådana är våra liv. Vi följer i de flesta fall, närmat helt av andra förutbestämda kurser för oavsett vilka väg – ande skäl. När vi själva tar kontroll över rodret för att förstå varför vi upplever de känslor som vi upplever i medveten medvetenhet, så förändras livets kurs snabbt, men det är i allt baserat på vår egen tillåtna informationsinmatning, och vår egen vilja att se ”utanför det konfigurerade avtryckets” förtrollande effekter.

Vad vi känner och vet intuitivt och logiskt kan resonera oss fram till är dock numera närmast lika verkligt som något vi kan se, känna eller röra. När vi agerar på vår personliga känsla av intuitiv ”insikt” blir denna mer verklig, detta gäller mycket i vår verklighet som vi befinner oss i och som vi upplever, som vi har skapat själva.

Återigen, så är en bra vetenskaplig analogi eller exempel; om du tar en snabb titt på kvantfysik eller upptäckter av ”stora vetenskapsmän”, så är de baserade på inbillade - intuitiva - idéer – så kallade arbetshypoteser. Vi behöver helt enkelt inte nämna nationalekonomi, eftersom vi vill förbli på gott humör. Hur de sedan har kapat det så kallade vetenskapliga tänkandet till en slags separat egennyttigt syftande ”verklighet” är som sagt en annan historia, men utloppet till upptäckter har klart bekräftats, trots den kognitiva kontrollmyndighetens inte mindre än idoga kamp för annat än allas bästa.

Någon måste alltid ta det första steget för utveckling, antingen det gäller den enskilda individen själv eller ett samhälle eftersom det består av individer. Dialogisk emotionell resonans är den enklaste beskrivning jag kommer på.

Detta är en aspekt på hur mänskligheten håller på att gro nya knoppar av själslig utveckling och hela grenverk av liv, vilket ger alternativ till detta konstruerade status – quo. Många kommer kanske aldrig att lämna denna upplevda verklighet bakom sig, i vilken de alltså blir så gravt manipulerade, men miljoner har faktiskt redan blivit medvetna om detta faktum, eller är på god väg att vakna upp till ökad medveten medvetenhet. (Vad som kallas för att utvecklas som människa och jag får nästan en klump i halsen av tanken på hur jag själv en gång upplevde att jag värderade att människor var som de alltid hade varit.)

Kontrollmyndigheten för kognitiv formatering vet att den inte kan undertrycka medvetet medveten fantasi och den utveckling som den riskerar att föra med sig, så den tar till den adjungerade riktning som passar deras syfte just för tillfället - den planeringsmässiga tidshorisonten för problemformuleringsinitiativet krymper, i takt med att den allmänna naturliga emotionella resonansen växer.

Religionen, eller migationsfrågan är perfekta exempel där detta nu blir alltmer uppenbart för alltfler människor. Människan som egentligen är hungrig efter andlig tillfredsställelse genom utveckling, upplever hör och häpna att någon med ”auktoritet” ansluter sig med något som nära nog liknar den personliga uppenbarelsen och önskemålet för människan ifråga – presto! Människan blir som frälst! ”Detta bara måste vara vägen, att ordna migrationsproblemet !” – från att tvingas att tänka själv fritt – den färdiga handboken för att nå lyckan i livet. Detta kan möjligen vara lite väl linjärt i sitt resonemang, för det finns goda poänger i flera religioner, men det är icke desto mindre sant – parasitiska krafter vill inte bara avleda din fantasifullhets skapande andliga kraft, utan istället även använda den med ett skändligt syfte, sin egen materiella nyttomaximering. Religion, krig eller politik spelar kvitta. Människan är inte skapt främst för att döda varandra.

När du hakar av dig belastningen av denna övergripande plan för kontroll och dominans från den kognitiva kontrollmyndigheten, så detta kan vara lite skrämmande. Men garanterat, så kommer människors känsloliv, sinnen och deras fantasi efterhand slå gnistor med idéer till lösningar och personliga och sociala åtgärder för ett bättre liv. Det är helt enkelt naturen som arbetar i flödet av medvetet medvetandet. Insikten om att flödet av vad någon upplever är i strid med människor omkring sig är faktiskt en sund reaktion, eftersom vi lever i en värld av sinnessjukt manipulerade invånare i olika stadier av psykosocial hypnos.

Det är just därför som var och en av oss, på individuell och så småningom, efterhand, på gemensam nivå måste utnyttja och lita på denna fantasifulla inspirationskälla – intuition. Den kommer i många former och att lära sig att lyssna till den samt ge efter för att den finns där av en anledning är en livslång process – det är att lära sig leva i egen mer verkliga sanning med sina känslor samtidigt som grunderna för känslornas betingelse alltid hålls i ljuset av öppet ifrågasättande. Man kan föreställa sig ett nytt liv för sig själv, en ny värld för oss alla, en ny uppfinning som kommer att hjälpa mänskligheten, ett nytt sätt att leva i harmoni istället för konflikt, ett helt nytt sätt att tänka … ja listan kan göras lång.

Vårt djupaste exempel på fantasi är den holografiska värld vi lever i. Det var tänkt så, eftersom manuskriptet var konstruerat för att vara just som det är. Alla mänsklighetens samarbeten, fram till nu har varit detsamma. Det finns ingen brist på kunskap om detta faktum som den del av dessa psykosociala arkitekters arbete, vars byggnad kallas för maktstruktur – en struktur som alltså främst verkar utifrån kraften att bryta motstånd - som därför också alltid korrumperar och motverkar den naturliga upplysningen till vidare ledning och upplysning för ökad medveten medvetenhet.

Den skapade upplevda verkligheten – den mänskliga oförmågan att sträva i rätt riktning – hos överväldigande krafter, har funnits sedan början av den så kallade ”civilisationen”. Det är dock nu sent på sidan om människan utveckling och det är dags för människan att ta steget från att vara materialistiskt kollektivistiskt orienterad till att bli intellektuellt emotionellt betingad i grunden.

Avslutningsvis, det är ändå smått fantastiskt att se hur vårt eget fria tänkande har minimaliserats till en slags idé som innebär nästan enbart slumpvisa ytliga alternativ, när det ändå finns helt uppenbara hemligheter i allt från universum till vårt dagliga bröd. Vad vi tycks föreställa oss, är att vad som gör vår värld till den verklighet som vi upplever, är inte vår vilja att utvecklas som människor, som individer tillsammans, det är någonting annat som utvecklar människan, som inte är människan själv.