PCR är som bekant alltid lite svajig när det kommer till den militärstrategiska operativa planeringsaspekten - den av honom så villigt omtalade reguljära storkrigsrisken - och inte blir det ju heller just mycket bättre av den monetär mekaniska analys som han håller sig med, för ja, vi befinner oss ju faktiskt där vi är av en anledning. Men hur som helst så finns det ett par övriga geopolitiska aspekter som är väl värda att beakta och som han har berört i en artikel nyligen. Så denna artikel speglar alltså inte av PCR anser, den speglar vad jag anser.

General Shirreff framstår som antingen oinformerad eller en HYCKLARE. Det är USA och Israel som använder våld och kommer undan med det. Den ryska invasionen av den tidigare ryska provinsen, Georgien, var ett svar på den amerikanska marionettregerings invasion av Sydossetien där de amerikanska och israeliskt utbildade och utrustade georgiska trupperna dödade ryska fredsbevarande styrkor och ett stort antal sydossetiska civila medan den ryska regeringen var vid OS i Peking.

Det krävdes bara en liten del av den ryska armén och några timmar att rulla över den amerikanskt och israeliskt utbildade georgiska armén. Putin hade den tidigare ryska provinsen i handen. Han kunde ha hängt den amerikanske marionettpresidenten och återinfört Georgien tillbaka till Ryssland, som det om något förmodligen tillhör, eftersom landet har tillbringat alla modern historia på den platsen.

Men Putin ser inte Georgien som ett pris, och efter att ha gjort sin poäng klar, fick Anglozionisterna sin marionettstat tillbaka. Presidenten på tiden, en bedrövlig skurk, kastades ut ur landet av georgierna och nu tjänar han den Anglozionistiska marionettstaten i Ukraina, som så många andra som inte är ukrainska. Tydligen, Washington kan inte hitta tillräckligt med ukrainare som kommer att sälja ut sitt land så Washington måste ta in utlänningar för att hjälpa det Anglozionistiska Washington att styra Ukraina.

Det har inte funnits, tyvärr, någon rysk invasion av Ukraina. Putin skulle inte ens acceptera de grunder som den ryska majoritetsbefolkningen i utbrytarregionens provinser Donetsk och Luhansk anför för att återinföras tillbaka till Ryssland där de hör hemma. Om Putin faktiskt ville ha Ukraina, behöver han inte skicka in en armé. Han kan ta tillbaka de östra och södra delarna bara genom att acceptera de grunder som människor anger för att återigen få vara en del av Ryssland.

Grunderna till att Putin accepterade Krimbornas krav var naturligtvis dels geostrategiska men också ovillkorligen för den framtida funktionsmässigheten att de med ett extremt högt valdeltagande - aldrig upplevt i "västerländska demokratier" - röstade med 97,6 procent för att återförenas med Ryssland, som Krim tillhört längre tid än vad USA har funnits fram till Chrusjtjov, en ukrainare, som överförde Krim från den ryska sovjetrepubliken till den ukrainska sovjetrepubliken när båda var provinser i Sovjetunionen. Putin visste naturligtvis redan att om inte befolkningen var med på detta, ja då skulle destabiliseringen vara ett faktum.

Föga tvivel föreligger alltså om att Putin accepterade Krims vädjan eftersom det är Ryssland enda hamn i regionen och nyckel till att finnas i Medelhavet, vilket är Rysslands flottbas på Krim, och föga tvivel finns om att Putin vägrade ta upp Donetsk och Luhansk för att avleda Washingtons propagandisters kostnader, såsom den tidigare omtalade general Shirreff . Putin motiverade, felaktigt enligt min mening, att hans vägran att acceptera Donetsk och Luhansk skulle lugna Washingtons ZIONATO marionett stater och minska Washingtons inflytande över Europa. För korrupta européer, har fakta ingen betydelse. Washingtons pengar råder.

Putin kanske inte förstår kraften i Washingtons pengar fullt ut (?). I hela väst gäller att bara pengar räknas. Det finns inget sådant som ett Anglozionistisk hedersord, regeringars integritet, sanningsvilja, eller till och med empiriska fakta. Det finns bara väl förökade lögner. Hela den Anglozionistiska västvärlden är en lögn. Västvärlden existerar för en anledning och det endast för företagens vinster.

Den pensionerad general Shirreff hävdar därför givetvis, utan några bevis, vilket är typiskt, att Putin "använde våld och har kommit undan med det."

Vilken kraft är det som han i allmänna termer talar om? Kan han identifiera kraften? De oberoende internationella observatörerna till Krims omröstning rapporterade att den var helt rättvis, att det inte fanns någon hotelser, inga soldater eller att något ryskt hot förelåg.

Den tidigare NATO potentaten Shirreff anser att en rysk attack "på de baltiska staterna är fullt möjligt." Av vilken anledning? Vad finns det i Baltikum som har realpolitisk signifikans ur perspektivet av kontroll över strategiska naturresursflöden betalningsinfrastruktur och betalningsmedel, vad i detta som alltså skulle förändras av fysisk kontroll över den geografiska markytan? Svar ingenting! Uppenbarligen!

Baltikum var tidigare provinser i Sovjetunionen och utgör inget som helst hot mot Ryssland. Ryssarna har ingen som helst anledning att attackera Baltikum och ännu mindre Sverige naturligtvis. Det var dessutom Ryssland som gav Baltikum deras självständighet. Precis som det var Ryssland som gav Ukraina och Georgien deras oberoende.

Anglozionistimperiella Washington utnyttja resonansen i den ryska regeringen för att sätta Ryssland i ett propagandistiskt ljus. Den ryska regeringen har under lång tid, av olika strategiska skäl, tillåtit sig att sättas på defensiven och har gett problemformuleringsinitiativet till Washington.

Ryssland har inte attackerat någon utom terroristgruppen ISIS. Enligt uppgift är Washington motsatsen till terrorism, men uppenbarligen har Washington använt ISIS i ett försök att störta den syriska regeringen med hjälp av terrorism. Ryssland har satt stopp för det. Frågan framför oss kanske är om den ryska regeringen så varmt, eller främst önskar att accepteras av väst att Putin säljer ut Syrien till Washington / israelisk lemlästning för att visa att Ryssland är en bra partner för väst. I så fall vet vi ju bevisligen att Putin är en Anglozionistisk marionett som främst vill tillhöra Anglozionistimperiet. Men så kommer det givetvis inte alls att bli.

Om Ryssland i så fall inte kan komma över sin kärlek till väst, kommer Ryssland att förlora sin självständighet och återigen bli plundrat på sina naturtillgångar. Är det någon människa med an halv fungerande hjärna som verkligen på allvar tror att hela det geopolitiska spelet nu bara är en enda gemensam gameplan?
Som dessutom införs i ljuset och transparensen av den förändrade informationsrörligheten, det ökade allmänna medvetna medvetandet?

Min uppfattning är mer att Ryssland har återuppstått som en kristet, moraliskt - huvudsakligen så - land, kanske det enda på jorden nu. Frågan som det ryska folket och deras ryska regeringen har behov av att ställa sig är: Vill vi förknippas med krigsförbrytare i det Anglozionistimperiella väst som lyder bara sina egna lagar, men struntar i internationella lagar?

Den stora majoriteten av det onda - det egennyttosyftande som därför verka till men för andra i världen - befinner sig ovillkorligt uppenbarligen i västvärlden. Det är den Anglozionistiska västvärlden med sina lögner och sin girighet som har ödelagt tillvaron för miljontals människor i 7 länder under det nya 21:a århundradet. Detta är den mest hotande början av ett nytt århundrade i modern tid.

Missnöjda - eftersom detta ligger mekaniskt funktionsmässigt betingat i systemet - med sin plundring av tredje världen, Sydamerika, Grekland, Portugal, Lettland, Argentina, och nu Brasilien och Ukraina, har nu de Anglozionistiska globalisterna siktet inställt på Ryssland, Kina, Indien och Sydafrika.

Vilken trofé det skulle vara att få Ryssland med hela det vidsträckta Sibirien som kan vara miljö att exploatera och förstöra för att göra enskilda vinster på andra människors bekostnad. Den ryska regeringens erbjudande om fritt land i Sibirien borde kanske begränsas till ryska medborgare, eller i alla händelser inte medge Anglozionistentusiaster. Annars kommer sannolikt landet att köpas upp av väst, som kommer att använda sitt ägande i Ryssland för att förstöra landet landet.

Ryssarna och kineserna är i någon mån sannolikt förblindade av det faktum att de levde under decennier av förtryckande och misslyckade regimer. De ser i en eller annan omfattning upp till väst som framgångsrikt inte bara ur det kollektivistiska materialistiska perspektivet. Deras felläsning av västvärldens moralpsykologi när de projicerar den som nationalism hotar genom detta deras egen självständighet. Den moralfilosofiska bildningsnivån måste utvecklas.

Varken Ryssland eller Kina söker dock konflikt. Det är en omotiverad och vårdslös handling av Washington att skicka meddelandet till Ryssland och Kina att de måste välja mellan att vara vasallstat eller krig.