Det gäller tydligen att bry sig om människor eller gud, fast gud uttrycks vara allt och därmed även bestå av alla människor.

Helvetet är inte verkligt, men tack vare dem som har betingat oss till att tro på det - eller vår otillräckliga medvetna medvetenhet så gömmer sig därför djävulen i oss själva - i detaljerna bakom frånvaron av vår egen självbetraktelse - som gör att vi inte förstår oss själva tillräckligt bra för att kunna förstå människor i vår omvärld i en tillräcklig omfattning.

Detta med helvetet förefaller verkligt men är det ändå inte i någon slags fysisk form – ända ner till den svavelhaltiga gasen, eldfängda temperaturer och alla de vassa treuddiga gafflarna - hur vet vi till exempel egentligen hur allt detta ser ut, vem har kommit tillbaka därifrån och berättat det för oss och med vilket syfte.. Evig fördömelse, tortyr och lidande, det finns allt där enligt våra förväntningar, jag tar det igen - förväntningar som kommer ur vad och varför - vem har planterat dessa förväntningar där och varför. Hemska tjut och plågade skrik är enligt mångas uppgift vanliga biljettpris på resan till denna gudlösa, tillvaro av makaber rök, svavel och aska. Trots att Gud sägs vara allt och alltså därför också utgörs till en del av djävulen. Det är i alla fall verkligt - om gud är allt så måste gud och djävulen vara ett. Det är verkligt men bara eftersom vi uttrycker att det är verkligt, något annat finns inte. Bara konstiga omskrivningar, lekar med ord.

Det är ändå sanning för många eftersom miljontals människor tror att det är på så vis. Det är - eller har i alla fall varit - deras sanning, eftersom det har varit manifesterats genom ett kollektivt medvetet medvetande, som spänner över otaliga generationer. Det är också sanning därför att massorna till grund för detta har accepterat rädsla och plågor som motivation för deras liv framför medveten medvetenhet. Det är sanning, eftersom människor har velat att det skulle vara så, bättre än så förstår många uppenbarligen fortfarande inte sig själva, så att de kan förstå sin omgivning, deras medvetna medvetenhet klarar inte av att omfatta storheten i sig själva tillräckligt mycket. Detta blir faktiskt mer än rimligt sant för mig eftersom det är sant för dig och andra som en del av allt. Men vem vid sina sinnens fulla bruk - ja lite högre verkningsgrad är möjlig -skulle önska sig en sådan tillvaro?

I huvudsak, varje religion åtminstone anspelar på denna den onda underjorden. Vissa har sitt centrum fokuserat på den - polariseringsskapande tankar grundat på sagor. Andra dyrkar den. Varför är det så? Det är alltså ett verktyg, ett verktyg för makt, ett verktyg för att styra och kontrollera människor genom att påstå sig erbjuda själslig vägledning bort från rädslan som de bär med sig i sig själva. Den rädsla som har hamnat där av en anledning, vilken då, grundat på information från vem med vilket syfte. Men vad skall någon vara rädd för som förstår allt? Om gud är allt så förstår gud allt och kan inte uppleva känslor - gud blir då det totala.

Samhället ingjuter dessa ovan för många skrämmande tankar, så att vi skall vara en smula lite lättare att hantera alltså styrda av våra känslor och vara mindre rationella. Rädsla är en av våra största svagheter och den är mycket lätt att exploatera. För de som inte har tillbringat någon tid på den ökända öde ön, eller som någon kallade det – i sällskap av den svarta hunden – så kommer de sannolikt att acceptera vad de har fått överlämnat till sig att tro på. Så de tar det ”goda” med det "onda" och hoppar närmast huvudstupa in i religionen – även om den numera för all del har bytt namn till det moderna och upplysta samhället byggt på skuld - ja det är en sarkasm med avseende utvecklingsriktningen - och alltså då en rädsla för att förlora sin materiella status. Samtidigt som alla villigt skanderar att de vill bli älskade för vad de är...

Ingen vill (trots att detta egentligen är det enda som i rätt omfattning kan utveckla) känna sig rädd, vilsen och ensam, vi söker därför stödet – ledning – utanför oss själva istället för att betrakta oss själva och våra egna känslors rimliga roll i tillvaron, så vi brukar anta våra föräldrars tro - sociala kulturmedvetenhet och sedan gå vidare därifrån - gissa åt vilket håll vi i huvudsak färdas då i vår utveckling...

Vi rekryteras till ett system som föder vår rädsla men bygger på vår lojalitet – till systemet och inte till oss själva och vår egen utveckling, trots att det är uppenbart att det är det enda som vi faktiskt kan påverka och därmed ta ansvar för. Vi ger tillbaka i form av samarbete och bidrag. När allt det viktiga är att vara en god, gudfruktig insorterad vara och att betala våra skulder när detta efterfrågas. Bara det, fundera över ordet gud – fruktig, alltså fruktan…Om vår medvetna medvetenhet endast kan utgöras av vår egen närvaro i sinnen och tankar, vad blir då gud - omedvetande!

Men varför måste vi då ”frukta” Gud om Gud ändå är allt och vi är en del av gud? Det är inte den relationen jag känner till som logiskt konsistent, eller alltså ens ser som rimlig. Och att några extra pengar i fickan – på kortet – kanske anonymt kan köpa någon människa lycka i en till synes alltmer upptagen konsumtionsmani. Sådana bekräftelsebetingade handlingar kan inte på sikt skänka någon lycka. Ledsen kyrkan – men det är min egen glädje och sorg att uppleva mina känslor baserade på min egen förmåga till förståelse av deras värderingsmässiga grunder för att skapa min egen utveckling, och jag vet exakt var pengarna hamnar och vad som utgör deras mekaniskt funktionsmässiga innehåll - med dess konsekvenser.