Israel har dragit nytta av förhandlingarna med Turkiet till att öppna ett kontor i ZIONatos högkvarter, för att avsluta Turkiets stöd för Hamas, och att normalisera förbindelserna med Ankara. I själva verket har Israel använt sig av den osannolika möjligheten av en naturgasledning till Turkiet för att få eftergifter från Turkiet. Samtidigt är energiföretag som är verksamma i israeliska områden i förhandlingar med egyptiska och brittiska gasbolag om att skicka gas från Israel till Egypten och sedan sälja gasen som LNG. Dessutom är Israel och Ryssland på väg att komma överens om ett modus operandi i östra Medelhavsområdet om vapen och naturgaserbjudanden. Det verkar som om medan Israel är medvetna om det faktum att Ryssland kommer att göra allt i sin makt för att förhindra en pipeline i östra Medelhavet, så förblir Turkiet omedvetet. Eller?

Naturligtvis inte alls, eller på inget vis.

För att minska beroendet av Rysk energi började Ankara att söka alternativa energileverantörer och nya försörjningslinjer. Turkiet vände sig till Israel, i hopp om att återigen normalisera förbindelserna mellan de två staterna. Fast egentligen är detta en klassisk Anglozionistfråga som handlar om kontrollen över strategiska naturresursflöden, betalningsinfrastruktur och betalningsmedel – ekonomisk kontroll eftersom ekonomin styr politiken.

Erdogan siktar nu alltså att bygga en naturgasledning i östra Medelhavet, som kan transportera naturgasleveranser från Israel till Cypern. I januari 2016 förklarade han att ”Israel är i behov av ett land som vi i regionen. Vi måste erkänna att vi behöver även Israel. ”Så började ett nytt kapitel för de av medierna speglade förbindelserna mellan Turkiet och Israel. Att Erdogan infiltrerar Sverige med Sunnisekteristisk extremism och att den verksamheten i sin tur understöds i det dolda av Israelentusiastiska SD för att skapa polarisering, är nu bara så patetiskt uppenbart att man kan undra om någon verkligen inte ser detta.