Naturligtvis skrattretande i all sin monetärmekaniska naivitet, men likafullt lite underhållande att företagsledare som verkar inom ramen för ett system där bankernas betalningsmedel styr den ekonomi som kontrollerar politiken, nu torgför sin uppfattning om att det stagflationsklimat som orsakas av den ackumulerade räntekostnaden i ekonomin - kopplad till den cirkulerande penningmängden, på något magiskt vis skulle förbättras - minska - av att lämna EU. Som sagt, det är nästan lite gulligt. Vi inser i ljuset av detta att marknadens intellektuella förmåga som bygger på värdegrunden av enskild vinstmaximering, förmodligen skulle vinna en del på att minska inslaget av girighet till förmån för eftertanke. Ibland blir det uppenbarligen fort men fel.