Vårt förhållande till makt - kraft att bryta motstånd - har alltid, och kommer alltid, grundat på vår egen självförståelse och självinsikt – inifrån av oss själva och våra kognitivt formaterade värderingar, det är som att den sociala masken både fångar in och döljer vår själ från renande upplysning till förbättrad självförståelse. Vår makt är vår egen att ge bort om vi väljer så och vill försjunka i självbedrägeriets allt djupare mörker, samt att återta när helst vi vill. Vi är källan till den kraft som skapar universum och vad vi först nu börjar komma ihåg är att utan oss, utan att vår inneboende kraftkälla fritt och villigt överlämnas, så är prästerna för gudarna maktlösa och meningslösa.

När vi gömmer oss utom oss själva för att slippa utvecklas som människor, ger vi fritt inträde till de makthungriga, vilkas kognitivt formaterande budskap, som luft rusar in för att fylla ett vakuum vi tillhandahåller genom vårt självbedrägeri. Där vi sedan vacklar av och an, där vi blir slagna, trasiga, och sedan säljs över en kollektivistisk materialistisk disk, när vi inte kan minnas att minnas oss själva i ekvationen. Tillåt mig att upprepa mig här. Där vi vacklar, där vi blir slagna, trasiga, och sedan säljs över disk, när vi inte kan minnas att minnas.

Vi måste komma ihåg att alltid anstränga oss för att utveckla oss som människor intellektuellt emotionellt, att inte falla ner i den intellektuella lättjans avgrund. All den stund vi slutar att anstränga oss med att föra vårt eget individuella utvecklande tänkande framåt, så rusar luften in i självbedrägeriets vakuum. Jag sa inte att vi inte kunde komma ihåg eller att det var meningslöst att komma ihåg, bara att vi inte minns, och att detta är källan till vår vilja att underkuva oss till externa domptörer och falska gudar, av vilka märkligt nog alla gör anspråk på sin överhöghet över oss. Vi vill underkasta oss för att vi inte vill utveckla oss själva som människor.

Sluta lyssna på deras lögner och falska löften, deras propagandamaskineri och deras söndra och härska – kulisser, inte minst den om hur om vi skulle bara ”göra” något ytterligare en gång av ett redan oräkneligt antal, så skulle allt bara bli så mycket bättre, som om vi faktiskt kunde slåss och fysiskt besegra våra egna själsliga spöken och problem.

Detta är vårt förslavande självbedrägeri som vi alla praktiken lever i, vi vill inte inse att vi faktiskt är totalt grundlurade och att vi hjälper till att upprätthålla situationen med hjälp av vårt eget självbedrägeri. För när vi tror att vad vi bestämt planterar oss i en överenskommen situation i deras värld i förhållande till deras egna egentliga syften, där de gör reglerna för deras kontroll av deras spel, då hamnar vi helt fel i förhållande till våra förväntningar. Alltid och ovillkorligt.

Det är däremot en naturlagsmässigt betingad grund till skillnad från det innevarande systemets funktionsmässiga natur och karaktär.

Spelet är riggat, rejält och grundligt mina vänner, inte bara gällande marknader eller ekonomin, utan allt artificiellt som vi interagerar med dagligen. Så länge vi ignorerar detta grundläggande faktum som vår högsta sanning för gällande verklighet, så kommer ingenting betydande någonsin förändras eftersom vi själva då möjliggör och stödjer riggningen. Lita på den som litar på ingen brukar jag ju säga och alla i omgivningen ser förfärade ut. Men vad detta innebär är att lita på de som utifrån sin egen självbetraktelse ifrågasätter allt efter bästa förmåga. Alltså i sin förlängning att det alltid måste vara vår egen personliga strävan att förbättra oss själva som människor.

Vår individuella suveränitet kan endast användas för att frigöra oss själva när den släpps inifrån och då krävs det att vi vågar lossa våra mentala förtöjningar och börjar att ifrågasätta oss själva för att kunna utvecklas. Det duger inte som extern tillämpning liksom inte heller från de av oss som håller sig krampaktigt kvar i den alltmer uppenbart falska myten om verkligheten. Och vi gör oss fria genom att söka bojornas infästningar inom oss själva så att vi kan börja minnas att komma ihåg att sträva efter vår egen utveckling.