Mer villiga än så är vi alltså inte att ifrågasätta gamla föreställningar,
då får det tydligen hellre dö, det som inte är identifierat med jaget.
Pensionärer ställs mot invandrare, handikappade mot sjuka,
lågavlönade mot arbetslösa, västmedias trovärdighet mot
alla övriga medier och våra korruptiker är dem som radar upp
de motsättningar de säger sig vilja bekämpa.

Trots att detta arbete intensifierats hårt på sistone så verkar
det som om den allmänna oviljan stretar emot allt hårdare.
Motargumenten till att kapitulera sina egna föreställningar
och befria dem från kopplingen till sin egen vanskliga identifiering,
blir allt tunnare och gör oss allt fulare med tiden.

Under tiden är korruptikerna tysta om sin egennytta och förmåner,
tysta om den hand som de äter ur, tysta om det parasiterande
finans och banksystemet, som till ingen nytta för nästan någon
suger ut nästan allt, ur nästan alla andra.
Och allt det kommer an på är lite allmän vilja till förståelse
men det låter sig inte göras.

Människor får tydligen dö i massor, hellre det än att den allmänhet
som för närvarande inte belastas hårdast står beredda att ge upp
lite fåfängligt högmod i sig själva.
Som om förnekandet någonsin rättat till några brister?