I ett tillstånd av omedvetenhet, en person har absolut ingen aning om skillnaden mellan vad den tänker och vad den verkligen - i själva verket - upplever för känslor eftersom allt i grunden börjar med en känsla för att få en mening.

En människa behöver bara ta reda på skillnaden genom att verkligen med högre precision för sig själv genom språket börja uttrycka vad den egentligen upplever att den känner för känslor inför sig själv inom sig varierat med och utan intryck, då kommer den processen att leda personen ut igenom sig själv till nya områden inom sig, så småningom, till nya områden. Det är i detta då en fördel att inte ta emot vidare intryck - eftertanke. Om personen ifråga stannar vid detta beteende tillräckligt länge, om den individen spelar ut den strängen på sina konventionellt programmerade tankar, då kommer den att befinna sig själv i ett nytt land - mer i verkligheten - nu.

I slutändan, vad vi står inför är en form av extremt kollektivt vansinne - omedvetenhet - som spelar sig självt till sin helhet framför en speglad befolkning formaterad till att tro allt bara är bra - och om de har några frågor eller problem, kommer de som orsakar problemen gärna hjälpa dem.