Så om att intelligenta gangsters styr belästa busar för att kontrollera nyttiga idioter, där måttet på intelligens inte innehåller en emotionell dimension, då blir sanningen att livet är värt någonting utan känslor:

… Det är det falska, alltihop, överallt, upp och ner, öst och väst. Filmerna, radio och staten, böckerna och TV – allt är bedrägligt; och stiftelser och universitet och forskare, de är alla falska; och chefer och finansiärerna … och kommissarierna och kommunisterna och kapitalisterna, de är lika falska; Det är bara ett spel alltihop; och det finns främst två faror i detta fantastiska spel: först och främst vi själva, bedrägliga människor kommer att tro på sina egna lögner eftersom de bygger på vanföreställningar, de kommer att tro på deras eget bedrägeri; och för det andra, under det hela, eftersom människor är i grunden bra, så kommer de att inse att vi lever i lögner och människor blir argare och argare och de riskerar att explodera - bli utom sig av ilska och frustration - de vill ha någon annan att skylla på för att inte behöva ta ansvar för eget tänkande.

Landskapet för politik är löjligt, bättre kan det inte sägas vara, fullständigt absurt är väl kanske något mer adekvat som beskrivning. Ändå måste medierna rapportera allt detta som allvarligt. Detta är en belastning på mig såväl som alla andra som kommer i kontakt med denna intellektuella distorsionsteater. Att ens behöva tänka tanken på att någon måste vara seriös i detta spela av och med i teaterkulissen blir till stram intellektuell återhållsamhet och att vi måste uttömmande själva försöka ta reda på vad som är sant för någon och vad som är bedrägeri och ändå, även efter det att vi vet hur tingens ordning är disponerad, så måste vi ta dem både allvar och beakta dem båda som om vi inte visste om de verkliga distinktionerna mellan dem.

Djävulen, dock som alltid boendes i detaljerna, i det specifika spin vi använder för att möjliggöra trovärdigt förnekande både för andra och för oss själva. Även på ytan, vi vill motbevisa det som stör vår uppfattning för alla som vill lyssna - eller möjligen inte vill lyssna, det är vårt inre trossystem i slutändan som vi så desperat tar till orda om.

Detta är för övrigt en av anledningarna till att myndigheterna nu fortsätter att ligga väl förbi den punkt där det kan anses rimligt. De försöker inte nödvändigtvis vinna tillbaka tvivlarna med ytterligare lögner - det går inte. Snarare försöker de upprätthålla allmänhetens förtroende till varje pris för att hålla dem som sitter på staketet från att hoppa över på andra sidan, liksom att försäkra dem vars trossystem har just skakats om. Tillbaka till att sova min älskling, tillbaka till plebejerna - alla andra , vad kommer dessa annars att tycka....

Och för dem som så innerligt vill tro istället för att tänka, att somna kommer inte att vara ett problem.

Det blir lite mer komplicerat när myndigheterna inte ens kan hålla verkligheten som sanningen gömd alls längre. Även om detta inte betyder att lögnerna upphör (i själva verket blir det precis tvärtom, lögnerna eskalerar) det betyder att även människor som vill fortsätta att tro, måste hitta på alternativa sätt att upprätthålla sitt eget inre förnekande. Människor kommer att göra nästan vad som helst för att hålla sig från att se sig " själva ".