I så enkla termer som möjligt så funkar vårt ekonomiska system så att bankerna sitter på toppen och lånar ut ingenting till en kostnad av ränta. Räntekostnaden skapas aldrig och blir därför en icke produktiv belastning. Räntekostnaden är det som gör att vårt ekonomiska system dras med ett ständigt ökande underskott.
Vi sitter i en rävsax som inte kan lösas med mindre än en bankreform.

I det enklaste termer möjligt som klargör detta förfarande på en sådan nivå att ett barn förstår det.

Person nummer ett den allra första personen i vårt samhälle går till vår nya bank och lånar hundra kronor. Hundra kronor som denne behöver för att köpa en häst. Banken skriver en skuldsedel och lånar ut dessa fiktiva pengar och person nummer ett ger banken ett löfte om att betala åter de nyskapade pengarna med ränta på tio kronor.

Ett år löper och nu ska lånet betalas åter. Person nummer ett har sin häst och har kunnat jobba i skogen för att dra hem timmer som han gör virke av och säljer vidare.

Den sammanlagda summan som skapats är hundra kronor men person nummer ett är skyldig hundra kronor plus ränta. Person nummer ett kan inte med mindre än att någon annan skuldsätter sig amortera och betala sin ränta annars förlorar han sin häst till banken samt att han trots detta fortsättningsvis har en skuld på tio kronor då hästens värde representerar hundra kronor.

Redan i denna mycket enkla transaktion uppdagas det ohållbara systemfelet. Person nummer ett som tar ett lån från banken kommer inte kunna betala åter pengarna med mindre än att någon annan lånar minst hundratio kronor från banken.
Nästa lån som banken ger ut måste därför täcka detta och helst vara större så att pengapotten som ska användas till byte med varor och tjänster inte tar slut.

Samma scenarion behöver upprepas om och om igen och för varje skuldbrev som skrivs ut så läggs räntan som är en funktion av tid på hög.
Återbetalningsskyldigheten växer med tiden och för varje stund som räntan växer blir kravet på återbetalning större. (sagan om riskornen på schackbrädet)

Vid en viss given punkt när tillräckligt många människor i det lilla samhället har skuldsatt sig så kommer större delen av varje nyskapad hundralapp gå åt till tidigare räntekostnader. Konsekvensen är barnsligt enkelt att se, penningmängden krymper.

Vårt ekonomiska system har för länge sedan passerat den skuldmättnadspunkten och det finns inte längre någon möjlighet att i tillräckligt stor utsträckning få ut pengar i den produktiva realekonomin. Pengarna strömmar helt enkelt åter till skapandepunkten (bankerna) allt fortare och kommer inte medborgaran till nytta.

Det är faktiskt inte svårare än så här. Det enda som är svårt är att få folk att förstå då det döljs i fina ord. Denna enkla grund är allt vi behöver veta och gemensamt i demokratiska former adressera.
Även här är mattematiken enkel. Då 99% av befolkningen inte tjänar något på detta system och i slutänden kommer stå som förlorare så är det ingen svår uppgift i grunden.

Det svåra i det hela är att vi tror att ideologi kommer lösa ett mekaniskt problem när all ideologi oavsett om den är vänster höger, brun eller rosa alla lyder under det ekonomiska systemet.
Det går helt enkelt inte att lösa med mindre än att vi själva väljer att konfrontera problemet.
Vi kan göra det via politiska kanaler, genom att skaffa oss kunskap, engagera oss i frågan och ta den vidare till våra intresseföreningar som arbetar med de frågor vi brinner för. Vi kan välja att engagera oss i någon av de föreningar och rörelser som arbetar för bankreform.

Dagligen ser vi tidningsartiklar, statusuppdateringar här på FB om direkta konsekvenser av det enkla faktum att penningmängden minskar på mekaniska grunder.

Mina vänners barn förlorar sin assistans, vi har krig som rasar, mormor får dålig mat och inget kaffe på hemmet, familjer och pensionärer som vräks, vi stänger gränser, vi har medborgargarden och protester där olika grupper är emot varandra istället för att gemensamt titta på grunden.
Polis, brandkår och vårdpersonal säger upp sig.Vi har no-go zoner dit ingen vågar åka.
Det varslas om strejk och löner och pensioner är för dåliga att leva på.
Folk hamnar hos kronofogden då de inte kan betala sina räkningar och skulder, människor som blivit utförsäkrade, sjuka, hemlösa, man kan inte hitta något boende då det råder bostadsbrist osv.
I en aldrig sinande ström ser vi konsekvenserna av en krympande ekonomi.

Vi behöver med andra ord enas i sakfrågor om hur vår ekonomi ska fungera, hur själva grunden ska se ut. För att göra detta måste vi först och främst erkänna för oss själva att det är på ovanstående sätt oavsett vad våra politiker eller banker försöker säga.

Vi måste erkänna att vi inte sett ett uppenbart problem och därför varit arga på symptomen.
Det kan tyckas svårt och oöverstigligt att göra detta när hela ens liv investerats i att utbilda sig, engagera sig politiskt eller bara kritisera konsekvenserna av systemet och hoppas att någon annan ska lösa det.

Är vi inte villiga att adressera grundfrågan utan håller oss fast i ett system som tjänar ingen mer än de som äger rätten att skapa pengarna så är det också så att vi ovillkorligen är en del av problemet.
Systemet kommer haverera och vi kan möjligtvis ana konsekvenserna av detta men inte förstå dem till fullo. Haveriet spås dessutom i närtid så vikten av att våga göra något åt detta måste alla förstå.

Vi är i en snabbt nedåtgående spiral och i allra högsta grad själva ansvariga för hur det slutar.
Ingen skatt för de rika, ingen privatisering eller något förstatligande av vårt gemensamma kommer lösa detta grundproblem.
Alla parametrar i den nationalekonomiska formel som det hela bygger på är uttömda så kvar är vi själva och vår insikt om att detta har inget med kapitalism eller kommunism, nationalism, feminism osv att göra då alla systemen verkar lika då grunden inte förändras i något av dem.

Detta har enbart med oss själva att göra och det faktum att 99% fortfarande är mer än 1%. Det har med oss själva att göra och vad vi är villiga att förlora och vad vi är villiga att låta våra medmänniskor gå igenom.

Som vanligt om du tror att detta inte stämmer överens med verkligheten så finns en flaska champagne att hämta här hos mig för den person som kommer med lösningen på hur vi ska få ut pengar i realekonomin inom rådande system.
//S.S.

‪#‎bankreform‬