För lite drygt 100 år sedan, närmare bestämt den 7 maj 1915, så sänktes det amerikanska passagerarfartyget Lusitania och 1195 liv mistes, av dessa 94 barn samt 128 amerikanare, vilket också blev anledningen till att amerikanarna begav sig in i första världskriget, då tyskarna pekades ut som förövarna!

Men var förlisningen av Lusitania en av de olyckliga handlingar som uppstår slumpmässigt under krig eller var detta mer en cynisk och avsiktlig handling? Som vanligt bör främst frågan "Cui bono" "Vem tjänar" ställas, och om man ser till de faktiska omständigheterna, kan man bara komma till slutsatsen - i vart fall med normal intellektuell spänst - att det var bankmaffian som tjänade grovt på det!

När Lusitania den 1 maj 1915 lämnar New Yorks hamn mot destinationen i Liverpool, var detta alltså mitt under WW1! Tyskarna hade förklarat haven runt Storbritannien att vara en krigszon, och varnat för att all sjötrafik i dess farvatten räknades som fientligt, även de som transporterade förnödenheter! Tyskarna sänkte över 300.000 ton av de allierades sjöfart varje vecka, och 1/4 av alla ångare återsågs aldrig, varför Britterna var mycket väl medvetna om hur farliga dessa vatten var! I strid mot reglerna för krig på den tiden (Haagkonventionerna och Cruiser Rules) skall tilläggas - bar RMS Lusitania en avsevärd mängd ammunition, sprängämnen och andra krigsmaterial till arméerna i England och Frankrike.

G. Edward Griffin skrev bl.a. i sin bok "The creauture from Jekyll Island" - alltså den ö där bankmaffian konspirerade fram the Federal reserve - den amerikanska och privatägda centralbanken - att båten närmast var en flytande ammunitionsdepå! Tyskarna var alltså med all säkerhet medvetna om att fartyget var fullt med krigsmateriell, vilket säkerligen var anledningen till att tyska ambassaden gick ut med en annons i över 50 Amerikanska tidningar, enligt nedan!

“NOTICE!

“TRAVELLERS intending to embark on the Atlantic voyage are reminded that a state of war exists between Germany and her allies and Great Britain and her allies; that the zone of war includes the waters adjacent to the British Isles; that, in accordance with formal notice given by the Imperial German Government, vessels flying the flag of Great Britain, or any of her allies, are liable to destruction in those waters and that travellers sailing in the war zone on the ships of Great Britain or her allies do so at their own risk.

"Washington DC den 22 april 1915

I de tidiga stadierna av kriget, hade England och Frankrike lånat mycket från amerikanska investerare och hade valt J P Morgan som partner och frontman för Rothschilds att fungera som försäljningsagent för sina obligationer. Morgan valdes också som en inköpsagent att köpa krigsmateriel när obligationspengarna kom tillbaka till USA. Morgan var alltså i den lyckliga position att få lukrativa uppdrag i båda riktningarna, som i fallet med England och Frankrike uppgick till cirka $ 30 miljoner, detta dock ej inräknat provision på hundratals miljoner dollar i transaktioner som gjorts med Ryssland, Italien och Kanada.

J. P. Morganlusitania - JP Morgan

Men när kriget började gå dåligt för England och Frankrike, blev det allt svårare för Morgan att få nya köpare för de allierades krigsobligationer. Det var en riktig rädsla i Whitehall vid den tidpunkt då England var på väg att förlora kriget, för om de allierade skulle fallera, skulle Morgans stora provisioner komma till ett slut och hans investerare skulle lida gigantiska förluster (1,5 miljarder $), samt ovanpå det skulle Morgan krigsproduktionsbolag gå i konkurs, och så kunde man ju inte ha det!

När således Lusitania den 1 maj 1915 begav sig ut på sin sista ödesdigra och riskfyllda resa, gjordes detta från bankmaffian och de allierades sida, inte endast med öppna ögon om riskerna, utan med förhoppning om att fartyget skulle förlisa, för att vinna politiskt trovärdigt argument att få med amerikanarna i kriget! En av anglozionistpalladinerna, Winston Churchills officerare, Joseph Kenworthy, var mycket upprörd över den cynism hans överordnade uppvisade, och i sina memoarer (1927) "The Freedom of the Seas" skrev han: "Lusitania sändes med betydligt reducerad hastighet in i ett område där en U-båt var känd för att vänta med hennes eskort tillbakadragna!

Fartyget lokaliserades av Kapitänlöjtnant Walther Schwieger U-båt U-20, den 7 maj 1915, kl 14.10 besköts och sänktes på 18 min, dock undsattes 764 personer av en Irländsk räddningsinsats! Ända sedan dess har den brittiska regeringen eftersträvat att hålla Lusitanias last en hemlighet. Så sent som på 1950-talet använde den kungliga marinen vraket av Lusitania för målskjutning, genom att släppa sjunkbomber för att förstöra några bevis för att fartyget brutit "Cruiser rules" eller "Haagkonventionerna".

Förlisningen av Lusitania var en viktig katalysator för USA: s senare inträde i världskriget, totala antalet dödsfall från kriget beräknas mellan 9 och 15 miljoner människor, amerikanska offer för döda och sårade var över 300.000, men för "House of Morgan, House of Rothschild och andra banksters var dessa mycket nöjda med USA: s inträde i kriget . Det innebar att de fortsatte att gynnas enormt, inte bara via sina krigsobligationer, utan även sina krigsmateriellindustrier till elände för miljontals människor, och detta utan att gå närmre in på Balfourdeklarationen där Rothschild fick löfte om ett litet stycke land i Palestina om man lyckades få med amerikanarna i kriget - Tullstationien - Israel - alltså kontroll på afrikanska och arabiska naturresursflöden - och de massiva vinster som därigenom genererats!

För att veta vart vi är på väg, måste man se varifrån vi kommer!

(Nedan en bild på den krigspropaganda amerikanarna sedermera utsattes för, i syfte att få med dem i kriget!)

//M.L.

#AllWarsAreBankersWars #IsraelÄrBankmaffiansTullstation #KrigÄrBästaSättetAttSkuldexpandera #KännerViIgenMönstretÄnnu #Bankreform #DeFria