Över 30 oskyldiga människor dödades i terroristattacken i Bryssel - högkvarter för EU och Nato - igår. Så låt oss gissa, detta är ett ögonblick som gör att EU har ett gemensamt sörjande som upplevelse att gå igenom; att tillämpa ett belgiskt flaggfilter på Facebook-profiler, för att uttrycka chock, sorg och skräck för de europeiska liv som gått förlorade - och framför allt för att helt glömma den roll som EU: s ledare har i skapandet av denna terror, av vilka endast en bråkdel någonsin har nått Västeuropa, utan som mer finns belägen på platser som är avsedda att skapa de flyktingströmmar som skall upprätthålla den aggregerade efterfrågan genom skuldbaserad offentlig konsumtion i de länder som måste införa en mer repressiv stat, för att dölja haveriet av det skuldbaserade valutafinansiella systemet

En konstig aspekt av dessa konflikter är att västerländska ledare aldrig behövt betala något politiskt pris för sin roll i att initiera detta förlopp eller för att ha skapat en politik som effektivt etablerar våldet.

Isis en växande makt i Libyen, något som inte skulle ha hänt om inte David Cameron - Levita Goldsmid - och Nicolas Sarkozy inte hjälpt till att förstöra den libyska staten genom att störta Gaddafi i 2011. Nu vill inte Sarkozy ha med Turkarna i EU.

Al-Qaida expanderar i Jemen, där västerländska ledare har gett ett frikort till Saudiarabien för att lansera en bombningskampanj som har förstört landet.

Efter Paris massakern förra året gick det en våg av känslomässigt stöd för Frankrike och föga eller ingen kritik av den franska politiken i Syrien och Libyen, även om denna politik har varit till fördel för ISIS och andra Salafist-jihadist rörelser sedan 2011.

Men givetvis, det är nu fullkomligt uppenbart vad dessa händelseutvecklingar springer ur för monetärmekanisk politiskt skapande källa, ja faktiskt lika uppenbart som vilken slutpunkt som utvecklingsriktningen måste leda till, eftersom visdom bara är helat lidande.