Människor är sociala varelser, men det finns friska former av social organisation, och ohälsosamma former. I detta skede i vårt samhälle, har kollektivism nästan helt raderat alla spår av verklig gemenskap – synkronicitet. Idag, människor har ingen aning om vem som deras grannar är och de flesta av dem vill inte ens veta det heller.

Människor av idag har liten eller ingen interaktion med sin omgivning bortom ytlig konsumism, och de ser var och varannan person runt omkring dem som en konkurrent i stället för en allierad – medmänniska. Människors idé i allmänhet om det ”större goda” är en mentalt rubbad illusion. För dem är tillståndet roten, källan, säkerhet och kommunal koherens istället de allt mer själsligt döda – omedvetna – medborgarna, och människorna som självständigt tänkande individer runt omkring dem, de är helt enkelt inte att lita på. De omedvetna människorna håller på att avhumanisera de fritt tänkande människorna- det är baklänges och det är upp och ner!

Kollektivism isolerar på grund av sin grundläggande materialistiska åskådning, människor som individer från varandra till den grad att deras enda sätt att känna en anslutning med sina medmänniskor är att göra det genom att stödja inrättandet av styrsystem – mer regleringar. Det är dock att försöka bygga individerna lyckliga utifrån och in utan grund i moralfilosofisk bildning - emotionell självförståelse, det är dömt att misslyckas.

Deltagande i den totalitära ramen blir istället till en alltmer ytlig ersättning för verklighetsanpassat -nu varande närvaro – emotionellt deltagande i vår omvärld. Genom att betala skatt, blint stödja krig, vilket främst ger möjligheter för profithungriga impotenta internationella välgörenhetsorganisationer och genom att rösta en gång var fjärde år i farsartade valprocesser, så lurar vi oss själva till att tro på att vi är en del av ett ”samhälle” och att vår medborgerliga plikt har uppfyllts, vilket då i våra förväntningar kommer att leda oss till lycka.

Denna fruktansvärda cykels utvecklingsriktning kan brytas, den kommer att brytas med tiden oavsett vad någon vill, men det kräver ansträngningen av individer nu om vi vill minska lidandet, detta kräver individer som går ut och aktivt bygger relationer med andra likasinnade utanför nätet, så att säga IRL. Medvetenhetsrörelsen i synnerhet bör bilda grupper och föreningar över hela landet – inte bara för att klaga på tillståndet i landet, utan för att vidta konkreta åtgärder som förberedelser. Ömsesidig hjälp och bytesgrupper, kvartersföreningar och samhällets beredskap i nätverk, affärsprojekt och tekniska projekt är alla användbara medel för organisationen. Dessa organisationer kommer inte bildas av sig själv. DU måste få dem att hända.

Ekonomisk kollaps följs föregås mycket ofta av en ökning av den repressiva statliga makten. Och i slutändan, kommer inte etablissemanget frivilligt att lämna ifrån sig makten över medborgarna om det inte är absolut tvunget till att göra det. På grund av denna verklighet, bör alla hederliga människor också sträva efter att bli farliga människor, ju farligare för detta destruktiva system desto bättre. Under Kontrollerade former.

Röster som uttrycker nihilism och meningslöshet angående eventuellt nödvändigt självförsvar är sällan konstruktiva och ska ignoreras helt. Ärligt talat, jag finner en sådan ynklig feghet vedervärdig. Det kan mycket väl komma en dag då du måste välja mellan frihet eller absolut slaveri. Storleken, styrkan och tekniska framsteg hos fienden ska ha NOLL och INGEN betydelse alls för valet att kämpa för frihet; Det ska bara ha bäring på tillämpad strategi och främst valet av medel. Återigen, det är inga problem utan det är en lösning, om du har modet att söka den.

Om du vill underminera en kampanj för globaliseringen, måste du skapa ett ”motsatt system”. Motsatsen till tyranni är frivillighet. Motsatsen till kollektivism är individualism i synkronicitet. Motsatsen till globalism är lokalism.

Lokalism - en struktur byggd underifrån är ekonomisk psykosocial organisation baserad på den metod för självtillit som skapas genom individens emotionella självförståelse. Det bygger på en kärna som både växer i innehållsmässig utvecklingskvalité och på det volymmässiga planet i termer av antalet individer. Medan globalism tvingar människor, städer, stater och länder att bli alltmer beroende av varandra och inte kunna överleva eller blomstra utan varandra, ger lokalism en intern socialpsykologisk och ekonomiskt utvecklande stabilitet och tar bort beroendet. Om alla samhällen baserades på lokalism och oberoende finanspolitisk styrka, skulle en sådan redundans göra omfattande finansiella kollapser till ett minne blott.

Medan globalism är en uppifrån-och-ned-modell där alla beslut och makt kanaliseras till toppen av pyramiden, så är lokalism ett nerifrån-och-upp gräsrotsinitiativ och helt frivilligt. Det är en metod där ingen har makt över andras liv. Men som sagt, för att lokalism att bli verklighet, så måste vissa saker ske först – inom oss själva …

Svenskar, i synnerhet, kommer att bli producenter igen till en omfattning baserad på försörjningsbehovet. Och genom produktion menar jag användbara föremål, användbara färdigheter och användbara idéer, snarare än oseriösa försök att upprätthålla vår girighet och tomma kollektivistiska materialism. Har du kompetens att producera mat, rent vatten, tak över huvudet, värme eller energi? Kan du uppfinna eller reparera användbara verktyg? Kan du reparera användbara föremål? Har du någon erfarenhet av försörjningsmässigt nödvändigt hårt arbete i någon som helst form? Om du har svarat nekande på dessa frågor, så har du en hel del arbete framför dig med att lära dig vad du sedan kan under den tid vi nu har kvar. Om du skulle närma dig en grupp människor i dag och försöka övertyga dem om ditt värde som producent, vad skulle du säga till dem? Om du var dragkraften i ett ekonomiskt system där byteshandel var det primära sättet att cirkulera tillgångar, vad skulle du handla med som människor faktiskt behöver?

Globalism är endast den feodala merkantilismen som bär en moderniserad mask. Det är globalism som tar oss tillbaka till den mörka medeltiden. Och bara lokalism kan föra oss in i en framtid där teknisk prestation fungerar för den vanliga människan snarare än mot densamma.Det är dags att gå nu, det börjar med oss själva.