Andlig emotionellt självförståelsemässig ekocentrism eller dogmatisk materialistisk kollektivistisk egocentrism?

Misshandlad av verkligheten som sanning eller kysst och förälskad i en lögn?

Tuffa frågor kanske, men idag ovillkorligt viktiga frågor att ställa. Tyvärr har de flesta människor en vilja att bli kyssta av en lögn för att inte rubba sina egna föreställningars komfortzoner. De äter upp lögnen och sväljer den så gärna att den måste växa med tiden för att inte människor skall kvävas av den kognitiva dissonans som de försöker undvika i sin kontakt med verkligheten. De accepterar ivrigt sin sked-matning som en alltför liten baby i en alltför hög stol. De ifrågasätter för lite och litar för mycket på så kallade svar som de matas med på frågor som de inte vågar ställa själva - om sig själva och sin egen uppfattade verklighet. De sätter vagnen framför hästen, och sedan undrar de varför hästen inte rör sig. Hmm, undrar jag?

Det är ett problem i psykologin. Det är ett problem med fantasin. Vi är den enda varelsen på planeten som klarar av en så avancerad tanke, att förstå en tidigare nutid och extrapolera detta till en framtid, och ändå har vi intellektuellt käbbel vid blotta tanken på att vara mer fantasifulla, för att bryta våra alla alltför uppfattat dyrbara – destruktiva – kulturella paradigm. Vi talar alla om att tänka utanför boxen, men vi producerar mycket lite av den varan. Vi har lärt oss att tänka fritt är stort men att tänka rätt – alltså innanför boxen – det är alltid större.

Med andra ord: vi kan prata om tal men vi är utomordentligt oförmögna att gå på promenad i oss själva. Men för att överleva som art på den här planeten vi måste komma till den punkt där vi kan gå på promenad för oss själva som individer i oss själva i sällskap med andra för att komma framåt tillsammans i synkronicitet. Annars är vi definitivt dömda, och detta på våra egna fötters meritering, inte mindre. Det finns utdöendet av arter, absolut, men döden av ren dumhet är inte ett sådant. Och ändå är vi här. Vi är för intellektuellt lata för att orka anstränga oss att tänka fritt själva som individer.

Eftersom moral är den emotionella kompass som vi själva orienterar oss med utifrån relationen till vår omgivning, så kommer detta även, som nu ingen kan missa, att innebära att vi med tiden kommer att tappa vår moral ur ett altruistiskt perspektiv, så har det alltid varit genom historien gällande civilisationers uppgångar och fall inom den kollektivistiskt orienterade materialismens epok.Men denna gång i globaliseringens tidevarv kan vi bara nu välja mellan att ta ett steg framåt i oss själva eller gå under i det djupa mörkret inom oss själva.