"De är", sade Davutoglu, "i samarbete med Ryssland som de armeniska gäng som används för att göra sådant." I detta sammanhang är den turkiska premiärministerns märkning av kurder som "armenier" som "samarbetar" med ryssarna ett olycksbådande knep som syftar till att ursäkta 1915 års armeniska folkmord, medan det samtidigt tjänar till att profilera kurdiska medborgare som i sig själva illojala mot "andra". Men strunt allt detta nu, Ankara hävdar att Turkiet är offret som alltid. Detta trots det brutala kriget som Ankara har bedrivit mot kurderna i Turkiets sydöstra delar sedan oktober.

Anledningarna till detta är två: För det första, Washington uppvisar en alltmer pinsam trohet mot Turkiets president Recep Tayyip Erdogan, som utkämpar ett brutalt krig mot kurderna i sydöstra Turkiet och samtidigt bombar kurdiska positioner i norra Syrien. För det andra, kurder har vid upprepade tillfällen sagt sig bistå Rysslands insats i Syrien. I dagens politiska miljön, särskilt med den senaste omgången påståenden från Nato och Washington att Ryssland är "weaponizing" allt från information och flyktingar till egna budgetnedskärningar, bland annat , ger sammanvägt med tidigare så kallade bevis för samverkan med Vladimir Putins Ryssland, den västra koalitionen en möjlig färdig ursäkt för att på sikt ge efter för Erdogans krav på att agera mot Kurderna.

Anglozionisterna har nu alltså inte råd att ha Sultanen kvar på sin tron och de har inte råd med att Turkiet som upprätthållande av den öppna Atlantpaktsanslutningen destabiliseras av Kurderna med stöd av Ryssland. Utan Turkiet blir exempelvis Syrienfrågan närmast meningslös ur ett kolvätetransportperspektiv, lite av fångarnas dilemma alltså

http://www.thenation.com/…/the-kurds-should-prepare-themse…/.