Antingen är du ombord eller så är du inte det. Antingen äventyrar du din själ och impotent lämnade du då dig själv tynande bort kvar på stranden av floden av verklighetsbeskrivande sanning ... eller inte, och du kom att tillåta den spontana processens kreativa aktivering.

Valet är vårt. Vad vi måste stå upp mot har klart och tydligt framträtt för oss i denna tid av massivt uppvaknande och delning av givande och upplysande information som vi upplever. Vid den tidpunkten, så antingen använder vi det vi har att tillgå, eller så dukar vi under. Det finns ingen stillastående tillvaro i denna ström. Antingen står du stark och går framåt uppströms eller spolas bort ner över fallen i en förorenad flod av lögner.

Med eller mot naturen kanske inte känns som en fråga, men det är precis på det viset som situationen nu materialiseras. Vi måste gå mot strömmen för att försöka nå källan i oss själva, det går inte att nå den i oss själva genom att ihärdigt främst försöka att vara som alla andra, faktiskt inte ens någon annan.

Vi måste vara proaktiva och tryggt bestämda i vår övertygelse om att vi bara kan påverka främst oss själva. Vi kan därför inte vackla eller böja oss för alla dessa yttre influenser, hur komplexa, frätande eller hotfulla som de än kan vara. Det hindrar vår utveckling, ingen blir smartare av att titta på Mello. Vår väg blir att alltid först trotsa och motverka lögnen i oss själva och sedan vidare utåt, fördöma lögnare, exponera agenda, och marschera på i fullt förtroende för verkligheten som sanning och de friheter som vi därför har begåvats med.