Jag hävdar en medveten medvetenhet om vårt verkliga tillstånd, vår närmast oändliga makt och obegränsad potential, inklusive redovisningen av det pågående uppvaknandet, som den ständigt närvarande vardagslösning. Vi varken kan eller bör därför heller sätta en bortre gräns för vår möjliga utveckling, vår evolution.

Det är aldrig självklart. Hur mänskligheten har varit instängd, förledd, maktlös, uppdelad och satt i strid mot sig själv och sin egen natur. Det är en lång, lång historia. Men du kan nu se det överallt i en ökande omfattning. Hur människor interagerar, eller kanske snarare också inte agerar naturligt rationellt, men hur konkurrensen påverkar vårt konstruerade beteende i samhället bort från samverkan genom känslomässigt grundad synkronicitet. Klättring på den materiella stegen bort från sig själva och att skapa en levande närvaro i känslorna i nuet för att uppnå en framtida social karriär, sport, mode och utseende, överdrifterna och att etablera en plats i andras ögon, allt går om och om igen i en allt snabbare självförstärkande malström av alltmer pandemiskt vansinne.

De psykosociala välgörarna uppfann även en pseudovetenskap för att behandla just dessa materiella villkor som de har inducerat: psykologi - som bara godkänner och förstärker deras styrsystem. Och om du vill ha motivering till varför en hund äter hund för sin existens, titta bara på förutsättningen som faktum för evolutionsteorin, trots att det ändå uppenbarligen är så att samverkan individer emellan är vad som skapar utvecklingen baserat på synkronicitet.

Survival of the fittest - ett trevligt snyggt paket för plebejerna att acceptera för att oligarkerna ska stanna på toppen och vi att hålla oss till att slåss med varandra, för deras skull.

Detta är ett viktigt ämne vid denna tidpunkt. Informationsrörligheten har väckt upp människor till en häpnadsväckande grad, absolut. Men vad gör vi då med detta? Den emotionellt självförståelsemässigt mer utvecklade - medvetna - och uppriktiga människan ser det naturligt - vis som en möjlighet att hjälpa andra människor och även till att förändra den värld som vi lever i. Andra är som alltmer ihåliga blommor på hösten, de svassar runt med sin ökande ytlighet och böjer sig alltmer för varje chans de får att med lite mer dragkraft av förändringens vindar göra så att deras egen inre sanning skall förkastas. Självförnekelsen växer och den inre tomheten växer hos dessa senare människor, det kommer att bli ett enormt problem. När de en gång har samlat ihop sig själva skall de som lever vidare resa sig igen och blomma på nytt, men det gör ont när knoppar brister.

Låt oss inse detta, det är hur det skapade systemet fungerar. Så där är vi nu och det är vi själva som är förändringen?

Vi kan inte tvinga en väckarklocka på någon, det går inte att tvinga fram tankar. Faktum är att vi inte ens borde, även om vi kunde. Vi befinner oss i konsekvenserna av försöken till just detta som försök i vårt nu Människor måste vilja röra sig själva i tanken grundat på sin egen emotionella självförståelse för att det inte skall bli vilseledning. Detta kan vi inte göra någonting åt, vi kan bara visa på den möjligheten till förändring som betingas av det annars orimliga ställningstagandets grunder. Människor har alltid ett val. Men det är den fria viljans majestät som vi skulle bryta mot om vi inte låter människor utvecklas, eftersom vi till grunden varken vill oss själva eller andra människor illa. Det är människans suveränitet - rätt till de egna känslorna som vi då skulle kränka.

Systemet verkar dock ännu för att skapa dessa alltmer orimliga läger - indelningar - och för att dessa skall befästa sina "positioner"tankemässigt, och att människor ska bedriva vidare bevakning av vad de anser vara deras personliga väg upp på berget och våga fatta beslut om vem som kanske får stiga upp och vem som inte får nå högre, som själv i grunden är utsedd av maskingevär och bunkrar i akt eller mening. Detta är kanske inte alltid fallet, men om du har märkt det så är det nu inte bara på det viset med de kontinuerliga stridigheterna i omvärlden längre, utan också inom den alternativa medvetandegemenskapen som på senare tid stridigheterna har intensifieras och några ganska otäcka salvor hålls ihållande från dessa ur mycket samma perspektiv. Vissa är uppenbara missväxter och troll, andra är bara väldigt missriktade och kortsynta människor.

Så mycket som vi skulle vilja " tro " att vi alla är tydliga med den själsliga rubriken, logiska individer som enbart arbetar med verifierade" fakta "medan vi förkastar hörsägen, rykten," hopp "och" tro ", så är verkligheten till viss del den eller annat att vi integrerar alla ovanstående parametrar i oss själva, och så mycket mer, till vårt personliga kognitiva operativsystem. Antingen vi vill eller inte. Tendensen när man läser ett sådant uttalande är att det omedelbart blir en känslomässig trigger, vi blir irriterade eller arga, och sedan lyssna vi på den lugnande inre egomaniska röst som försäkrar oss om att vi inte är den som beskrivningen söker.

Vi är förändringen så låt oss våga börja med oss själva.

God morgon