Är det någon som i dagens läge och som ser denna för svensk del demokratiska paradox i ljuset av verkligheten som kan undvika att känna hur bröstet håller på att sprängas av anti-intellektuellt övermod?

Denna intellektuella andfåddhet plägar alltmera skapa en emotionell frustration i de politiska salarna .

I sagorna sägs ljuset komma från öster, och det sägs gå runt i ring, men om det finns något som är absolut så vet vi också att nu kommer utvecklingen att vända.