Och medan det fortfarande finns många människor där ute hela i hela den Anglozionistiskt indoktrinerade västvärlden som kan känna sig övertygade om att Grekland verkligen har förtjänat vad de har fått och att utkämpande av krig i fjärran länder är det enda sättet att hålla i västvärlden med sin Aglozionism säker från angrepp från vildsinta kroksabelswingers i vita gympadojor, och givetvis att Putin är det största och elakaste spöket på denna sida om Stalin, om inte rent av värre, SÅ har ändå faktiskt väldigt många människor – som dessutom blir allt fler – också kommit att alltmer ifrågasätta den officiella versionen (erna) av händelser som beskrivs i de ägarstyrda medierna i rena opinionsbildningssyften.

Vågen av växande medvetet medvetande tornar dock nu upp sig alltmer och gör de enfaldiga politiska kulisserna alltmer löjeväckande. Något som, om någon frågar mig, alltid är bra, även om det inte nödvändigtvis betyder att de slutsatser som dras alltid är helt relevanta i förhållande till verkligheten. Det är fortfarande lätt för många att peka finger trots att flest fingrar då faktiskt pekar på en själv.

Mycket av detta, tror jag, har att göra med en allt starkare växande känsla av missnöje med det sätt på vilket ett uppenbart stort antal ämnen hanteras av de stora medierna och den politiska världen - eftersom syftet med ren förledning blir alltmer uppenbart. Eftersom detta mer blir något som kan tyckas självklart, vissa ämnen ligger nu öppna på mycket transparenta sätt som beskrivande av hur finans och geopolitik är sammanflätade. Människor förstår enkelt att bankernas pengar styr den ekonomi som kontrollerar politiken och att exempelvis Erdogan, House of Saud, Hitlary och Ukrainas Willy Wonka är den rena moralfilosofiska charlatanismens högsta potens på jorden.

Om du tar ett steg tillbaka och tittar på saker från ett givet avstånd, så är det hela verkligen för dumt för att vara sant, men oändliga upprepningar av samma linjer, vare sig de är sanna eller inte, har tidigare gjort rena sagor accepterade som vore de huggna i sten. Det begränsade är verkligen ansett som större än det obegränsade. Men nu kan alla se de logiska haverierna i öppen dager även om den kognitiva dissonansen fortfarande har en förskjutande effekt på acceptansen hos många

Det är som att sälja tvättmedel. Det har varit precis så där: säg något tillräckligt ofta och folk började tro på det förmedlade budskapet utan eftertanke, de började ansluta sig till den förmedlade versionen. Fan vad trött jag kan vara mellan varven på Edward Bernays-ligan och den politiska adeln. Naturligtvis är det ju inte någonting som gör så ont att människor just väldigt mycket vill tro på att en återhämtning är här. Precis som att de verkligen vill tro på att produkt X kommer förvandla dem till skinande glada människor klädda i ultra vita skjortor som skuttar runt på en blomstrande äng. Men det kan alltså vara värre saker som kommer ifråga också.

Någonstans längs den inte längre alls så skarpa kanten mellan pengar och makt, finns det massor av människor som ägnar hela sitt liv till att utforma olika sätt för att göra upp din kognitiva formatering för dig. Och om du är som de flesta människor uppenbarligen och tyvärr har varit hittills, gillar du det, eftersom det frikänner dig från att behöva tänka själv. Men priset som skall betalas, det kommer minsann inte med opinionsbildningen: om du låter andra tänka åt dig, kommer du och dina anhöriga hamna i krig i någon form när som helst baserat på någon annans godtyckliga val för att gynna den egna enskilda nyttan – den som alltså avser att främst gynna sig själv.

Det är ingalunda första gången jag tar upp det här temat, men jag ska göra det om och om igen tills det inte längre finns något mer behov av det. Berättelserna vi bombarderas med 24/7 under numera ganska lustiga missvisande former av ”Nyheter” har upprättats, masserats och för-tuggats för vår smidiga och smärtfria kognitiva matsmältningen, och som sådan innehåller de endast små små flingor som beskrivning av verkligheten. De är utformade för att få oss att må bra, absolut inte för att förstå världen omkring oss ur ett vidare perspektiv.

Vi har den vilseledning som vi har förtjänat så länge som människan är ofullkomlig. Och den enda som kan svara för sin egen förståelse är individen själv.

Detta definierar den ovillkorliga riktning som vi måste gå inom oss själva om vi inte vill gå under, vi måste ta vårt eget ansvar för att gå framåt - för att utveckla vårt medvetna medvetande - utvecklas som människor genom att våga släppa taget om våra egna värderingsgrundande föreställningar.