Om du vill ha vår tanke i detta - och låt oss inse det, det vill du eftersom det är därför du är här - så skulle vi inte sätta alltför stor tilltro till det aviserade syriska "eldupphör" avtalet.

Även om affären som sådan kräver att alla - nästan - skall upphöra med fientligheterna i och med lördag vid midnatt, bör du inte förvänta dig att ryssarna och iranierna kommer att stoppa sin framryckning till Aleppo och likaså bör man inte förvänta sig att Turkiet ska sluta beskjuta Azaz - korridoren i ett i stort sett transparent försök att hålla underhållslinjen till rebellerna öppen.

Insatserna är helt enkelt för höga nu. Som vi har förklarat uttömmande, så skulle fallet av Aleppo till Hizbollah och ryssarna i alla avseenden vara slutet på upproret. Assad skulle återigen kontrollera huvuddelen av landets urbana ryggrad i väst och det skulle innebära hans regering skulle effektivt återställas.

Dessutom räknar inte Hizbollah med att bara packa ihop och åka tillbaka till Libanon när rebellerna besegras. Iran kommer sannolikt att bibehålla Hassan Nasrallahs armé på plats för att ge säkerhet för medlemmar i de olika shiitiska miliser som Quds kallade över från Irak. På samma sätt kommer ryssarna inte att åka någonstans heller. Vladimir Putin har nu en flygbas och en flottbas i Syrien och Kreml vill skydda dessa anläggningar högljutt under vad som är sannolikt kommer att vara ett par turbulenta år efter nedläggningen av rebellerna som orsaken.

Turkiet och Saudiarabien vet allt detta och de har drabbats av lite dålig stämning. Det sista Saudiarabien vill är att Teheran kommer att bevara den shiitiska halvmånen och undehållslinjen till Libanon och Turkiet är nu i en bitter fejd med ryssarna efter Erdogans olycksaliga insats att plocka ner en Su-24 nära gränsen den 24 november.

Både Riyadh och Ankara har indikerat att de skulle delta i markverksamheten i Syrien och i rask takt även hävdat motsatsen när de fått klart för sig att det internationella samfundet inte kunde visa mindre intresse för saken och inte ens amerikanska UD klarar av att ljuga ihop en plausibel anledning till medverkan, och nu senast, turkarna har varit upptagna beskjuta syriska kurder för att hålla igång vad som finns kvar av underhållslinjer till rebellerna öppna och förhindra ryska-stödda YPG från att konsolidera de territoriella vinsterna och förena ett kurdiskt proto-tillstånd vid Turkiets gräns.

Allt ovanstående har lett till diverse Natoskrammel, men det som oroar alliansen mest är möjligheten att Turkiet kommer att hamna i en beväpnad, direkt konfrontation med Ryssland. Skulle Ryssland attackera Turkiet så kan Nato vara skyldigt att försvara Ankara och försvaret skulle innebära att gå i krig med Moskva och, troligen med Iran som är uppbackade av Kina.

Nedan hittar några möjligen "insiktsfulla" - om än alltså något partiska - kommentarer från Der Spiegel på Natos "Artikel 5" problem.

* * *

Det var ett år djupt in i det kalla kriget, en tid då världen var närmare kärnvapenkrig än någonsin. Det fanns otaliga provokationer, röda linjer kränktes, luftrum kränktes och ett plan sköts ner.

Situationen var sådan att ett misstag av avfyrade missiler eller att en ubåtskapten förlorade sin balans, skulle ha varit tillräckligt för att utlösa ett tredje världskrig. Det var 1962, året för Kubakrisen - en incident den nuvarande ryska premiärministern befinner sig påmind om dag. Vid säkerhetskonferensen i München förra helgen, Dimitri Medvedev åberopade risken för ett nytt kallt krig. "Ibland frågar jag mig, är vi i 2016 eller 1962?"

Tjänstemän i Berlin har också drabbats nyligen av en underlig känsla av déjà vu.

Syrien är Kuba 2016 och risken för en internationell konfrontation den växer för varje dag.

Tjänstemän i Angela Merkels kansli i Berlin är oroliga för hur nära Nato redan har kommit till en konflikt med Ryssland. Faktum är att Syrien skulle kunna bli ett viktig testfall för militäralliansen. Men situationen är komplex: För att omintetgöra Putin måste Nato gör det klart att det står bakom dess medlemsstater i deras ögonblick av behov. Ändå vill Nato också undvika en militär konflikt med Ryssland till varje pris. * vår anmärkning är att det är just detta som är sak i målet, eftersom det innebär NATOS kollaps.

Tjänstemän vid Natos högkvarter i Bryssel ser situationen mellan Ankara och Moskva som är extremt volatil. "De väpnade styrkorna i de båda staterna är båda verksamma inom hårda strider vid den turkisk-syriska gränsen, i vissa fall bara några kilometer från varandra," säger en Nato-tjänsteman.

Eftersom Ryssland blev en part i kriget i Syrien i slutet av september, har det skapats en betydande risk för öppen konfrontation mellan Moskva och Ankara . Ryssland har kastat in sitt stöd bakom trupper lojala mot Syriens skrupelfria diktator Bashar Assad medan Turkiet stödjer rebellerna som vill störta hans envälde.** vår anmärkning behövs inte här.

Vidare Spiegel alltså:

Konflikten intensifierades i slutet av november då Turkiet sköt ner ett ryskt stridsflygplan och nu hade Putin skapat en allians med de syriska kurderna, Erdogans ärkefiender. Den turkiska presidenten håller syriska kurder som ansvariga för attacken på onsdagen i den turkiska huvudstaden, som innebar en explosion i centrala Ankara med 28 döda och 61 skadade. De syriska kurderna har förnekat ansvar, men bombningarna har skruvat upp spänningar mellan Ankara och Moskva ytterligare. *** vår anmärkning, vem som alltså har gjort vad i detta behöver alltså inte heller förklaras närmare numera.

Turkiet har också gjort sin del under de senaste veckorna för att skärpa upptrappningen. Turkiska soldater skjuter nu artilleri över gränsen på kurder i Syrien och Ankara har också tänkt högt om att eventuellt skicka marktrupper till Syrien för att ta sig an kurderna.

Det skulle vara en mardröm för västvärlden: Direkta strider mellan kurder och turkar kan innebära att de ryska trupperna skulle snart följa upp detta. Men vad skulle då hända om ett NATO-land kommer att skjuta på ryska soldater? Tjänstemän i kansliet hoppas att alliansen inte skulle vara direkt entusiastiska att engagera sig, så länge striderna var begränsade till syriskt territorium.

I ett försök att förhindra ytterligare upptrappning, har Nato gjort det ytterst klart för den turkiska regeringen att den inte kan räkna med alliansens stöd angående konflikten med Ryssland om den kommer upp som ett resultat av en turkisk attack. "Nato kan inte låta sig dras in i en militär upptrappning med Ryssland som ett resultat av den senaste tidens spänningar mellan Ryssland och Turkiet", säger Luxemburgs utrikesminister Jean Asselborn.

Turkiet bör vara ansvarigt för upptrappningen, säger tjänstemän i både Berlin och Bryssel, vilket skulle innebära att Ankara inte kan åberopa Natos fördrag . Artikel 4 i alliansens grundfördrag ger medlemsstaterna rätt att kräva samråd "när, enligt någon av dem, territoriella integritet, politiska oberoende eller säkerheten i någon av parterna är hotad." Turkiet har redan åberopat denna artikel en gång i den syriska konflikten. Resultatet blev stationering av tyska Patriot missiler på den syriska gränsen i östra Turkiet.

Den avgörande artikeln är dock artikel 5, som garanterar att vid en "väpnad attack mot en eller flera av ( alliansens medlemmar) i Europa eller Nordamerika ska anses som ett angrepp mot dem alla." Men Luxemburgs utrikesminister Asselborn konstaterar att "garantin är endast giltig när ett medlemsland är klart attackerat."

"Vi kommer inte att betala priset för ett krig som startas av turkarna ", säger en tysk diplomat. Eftersom beslut som fattas av Nordatlantiska rådet, NATO: s främsta beslutande organ, alltid måste vara enhälliga, är det tillräckligt för ett enskilt land att utöva sina rättigheter och veto, säger tjänstemannen. Men, tillägger tjänstemannen, det kommer det inte komma så långt: det finns stor enighet med USA och de flesta andra allierade att Turkiet skulle få kalla handen i ett sådant fall."

Sultanen står alltmer ensam i sina funderingar och Ottomanska ambitioner samtidigt som Anglozionisthegemonin drabbas alltmer av den finansiella skuldmättnadens ovillkorliga bakfylla och därför vänder sig inåt och ställer sig alltmer emot varandra för att rädda sina egna skinn.