Det finns en lysande stjärna som hänger på himlen över varje människa som individ. Den kallas fantasi. Det är portalen in i ett utrymme och en framtid som aldrig har skapats tidigare. Det är en plats för dig, där du kan få till stånd dina djupaste drömmar. Detta utrymme kan tas i anspråk när som helst. Det dör aldrig. Det bleknar aldrig. När alla andra lampor slocknar, förblir detta ett lysande utrymme. Det ligger utanför din formaterade box, utanför konvenansen, utanför komfortzonen. Där ligger din utveckling.

Realism i en värld av ofullständighet är ett bittert skämt. Tyvärr är det därför ett skämt vi måste ta itu med. Efter en viss punkt, tar det annars daggen av rosen och gryningen av horisonten. Så vi behöver förnyelse - utveckling. Vi behöver en ny dos av tro på att det är harmoni som vilar i våra själar. Musik som aldrig tar slut. Höra det är inte tillräckligt. Vi måste spela den. Vi måste komponera den. När vi gör så, minns vi bilder som kommer blinkande tillbaka till oss som smidiga djur på väg i skogen, där allt börjar. Där uppfinningar börjar. Där vi skapar vad som aldrig har skapats tidigare. Inom oss själva.

Men för att gå utanför vår formaterade box av tankar inom oss, så måste vi våga ifrågasätta våra egna föreställningar, de som grundlägger våra förväntningar..

De utgör annars en form av självpåtagen tankekontroll där mycket fungerande mönster lätt tas för långt. De blir tvångstankar. De blir filter genom vilken en person ser allt. Då falnar livets eld och går bort - utvecklingen avstannar. Då arbetar intelligensen hos en person mot honom. Vårt arbete handlar om att visa människor det finns något bortom dessa mönster. Vad folk hoppas på och önskar sig ligger egentligen bortom dessa tankemönster, vare sig de vet om det själva eller inte, men ingen blir överraskad av en uppfylld förväntan - man blir tillvand. Jag bryr mig inte om de bor i Amerika, Australien, Kanada, Malaysia, Indien, Peru, eller på Nordpolen. De hoppas på en typ av spontanitet - oförväntat - och energi som förvandlar döda och repetitiva dagar och nätter i brinnande glädje.

Utan att bryta mönstret av föreställningar som skapar våra förväntningar och att då alltså vara alltmer öppet ifrågasättande av oss själva, så växer vårt mörker inom oss och vår stjärna lyser allt svagare