Den enda någon kan förändra är sig själv. Förändring kommer när folk inser sin egen perfektion för vad den är, att vi inte är och aldrig kan bli fullkomliga och istället lär sig att respektera sig själva nog mycket för att våga börja utveckla sig för att kunna se att samma perfektion är i andra. Ingen kan förstå någon annan bättre än sig själv. Vad kommer det att krävas? Kanske någon form av världsomfattande uppenbarelse, vem vet. Men jag vet att det räcker med att vi förbättrar oss själva som människor och indivder.

Förhoppningsvis kommer det att ske genom att helt enkelt de som blir mer medvetet medvetna klarar av att hålla och sprida information till andra på ett sätt som kommer att bli populärt. När det sedan händer kommer vi sluta att se exempelvis regeringen som en kraftfull sak, det är en skock byfånar med närmast total avsaknad av moralfilosofisk bildning och visdom som försöker ge sken av annat. Systemet är byggt på så vis för att konservera sig självt.

Folkvalda som alla befinner sig i ett gravt missbruk av det förtroende de har utsetts till att förvalta, eftersom de bara söker sin egen bekräftelse och inte gör ett dyft för att förändra det innevarande system som utgör deras materiella försörjning och när den insikten verkligen träffar hemmets lugna vrå, kommer vi att förändra världen på en dag.

Den verkliga sanningen är dock den, att de på toppen är bara människor de också, men moralfilosofiskt obildade. Människor som hade en idé och omsatte den tanken till handling - detta nu är vad den tanken räckte till.

Naturligtvis, de presenteras till massorna av media som "kändisar" och som oberörbara - ouppnåeliga medan du hålls på löpbandet för att du behöver betala med "pengar" för att vara vid liv, alltid levandes på kanten av knapphet med en växande inre tomhet och för att hitta din njutning som en slags ställföreträdande genom livet snarare än din egen känsla i verkligheten och så kommer det sig att du aldrig riktigt har tid att förverkliga din egen potential.

Ändå djupt inne i sig själva, de flesta människor vet att det finns där - känslan lever och flämtar ibland till som en gnista i mörkret och en känd känsla kan inte göras okänd. De vet att de har värde och de vet det här systemet är fel, men de vet inte hur man ändrar saker.

De flesta människor har denna djupt rotade respekt för auktoriteter och det skrivna ordet. Detta är vad som gjort det juridiska systemet så effektivt. Folk kommer att göra fel saker när de vet att det är fel på grund av kraften i det skrivna ordet. De kommer att kliva utanför sin moraliska kompass i tron på att de inte har något annat val än att göra det, helt enkelt därför att en annan man eller kvinna skrev det på papper och hävdade att det är "rätt". I förhållande till vad och med vilket syfte?

På detta sätt och via denna utbildning, har vi låtit oss bli vilseledda, bli bestulna, kontrollerade, isolerade, alltmer emotionellt fattiga och förslavade. Vi har låtit förstörelsen ske av vår livsmiljö i namnet av företagens vinster för en liten handfull människors skull som kontrollerar saker på toppen. Vi har låtit ändlösa krig, brott mot mänskliga rättigheter och bortskaffande av miljoner och åter miljoner av människor, var och en med lika värde och lika möjligheter att kasseras, mördas eller helt enkelt glömmas bort, allt tack vare vår underkastelse och lydnad till det skrivna ordet, som vi till övervägande delar inte känner till eller förstår.

Det skrivna eller talade ord som vänder oss bort från oss själva så länge det kontrolleras av andra och som därigenom även kontrollerar våra tankar. Det är också det skrivna ordet som har övertygat oss om att de sammansvurna i toppen av pyramiden är så kraftfulla, att all opposition mot dem är omöjlig och kontrollerad, när inget kunde vara längre från sanningen. Den verkliga konspiration är att det finns något sådant som "små människor".

Ja, livet är en otrolig sak, men det är en flyktig gåva. Vad som är viktigt är vad man gör med denna gåva. Vad för slags arv har lämnats kvar? Har verkligheten verkligen förbättrats eller försämrats av din tid här? Och eftersom det bara är en flyktig stund, vad finns det att verkligen frukta?

Såvitt rädsla anbelangar, å ena sidan befinner sig människor i allmänhet i rädsla för sin egen personliga säkerhet - att inte behöva ifrågasätta sig själva och å andra sidan rädslan för den överväldigande och till synes oöverstigliga makten i samhällsmaskinen. De glömmer att maskinen, systemet är ett moln, det är en fiktion som skapats av människan, som vände resultatet av tanken - som inte var så klok - till handling och att vi faktiskt alla har förmågan att skapa något annorlunda, om vi väljer att gå tillbaka till vår egen mänsklighet inom oss själva och titta på saker från ett mer mänskligt perspektiv. Innan dess att vi gör detta har vi dömt oss och andra till att bli offer för oss själva.