Vi minns från igår.

Samtidigt i Turkiet:

Med benäget bistånd av flera närvarande ledamöter från det turkiska parlamentet. Ett gruvbolag som planerar att starta guld och kopparmalm gruvor i Cerattepe regionen i nordöstra Turkiet har stött på starkt motstånd från gröna aktivister och lokalbefolkningen.

Polisen använde tårgas i dödläget.
Uppskattningsvis 2000-3000 av lokalbefolkningen samlades på måndagen på väg till den plats där Cengiz Holding Mining Company planerar att avverka urskog och bygga guld och kopparmalm gruvor. Demonstranter blockerade vägen med cirka 300 privata fordon för att förhindra gruvbolaget och polis från att komma in i området med tunga anläggningsmaskiner och utrustning.

Lokal kraftsamling för kontroll blir som bekant svårare om instabiliteten sprider sig på många platser över en vidsträckt geografisk yta, så Ankaras främsta problem kommer med tiden inte att finnas i Syrien – Erdogans Stalingrad.

Som bekant, härska genom söndring fungerar åt båda håll och vi kommer att få se en dramatiskt ökning av oroshärdar inom Turkiet samtidigt som Iran tar över rollen från Ryssland för att upprätthålla överutbudet genom oljeproduktion för att destabilisera Saudi.

Vi konstaterade snart att det blev exakt på det viset, tämligen omgående - med några timmars varsel, eller som vi bukar uttrycka detta - det gick snabbt!

Men under de senaste dagarna har rapporter strömmat in om Turkiet tillåter "moderata rebeller" att korsa gränsen till Syrien i ett försök att stoppa framryckningen av SAA och kurdiska styrkor.

Tydligen ovilliga att behöva riskera direkt militärt ingripande utan fullt amerikanskt stöd, har Ankara valt en annan strategi: Lobba sprängkraft över gränsen med artilleri, och låta legosoldater sköta terroriserandet på marken. Vi får vissa funderingar på vad Ramsan Kadyrov funderar på, trots allt så beror ju inte hans mobiliseringsinsatser på att han lider av någon allmän sysselsättningsbrist och hans förtjusning i Sultanen av Ankara, den ju har sina rätt uppenbara begränsningar.

Det senaste från The Guardian :

Minst "500" rebeller passerade på onsdagen den turkiska gränsen, eftersom rubriceringen för den syriska staden Azaz i norra Aleppo provinsen är att oppositionen har drabbats av bakslag och är i händerna på kurdiska soldater.

Vi bör påpeka att "övervakandet" som åberopats av Guardian kommer från ingen mindre än det syriska observatoriet för mänskliga rättigheter, alltså den inte enbart positivt famösa Londonbaserade filialen för ryktesspridning, som är mest sannolikt en front för västerländska underrättelsetjänster. Men vad säger oss detta egentligen?

Jo följande, vår "gissning" är att Turkiet faktiskt inte bara kan - utan tvingas - att agera ensidigt - och väst har slut på tålamod. Låt oss inte glömma att kurderna som bekämpas av Ankara fortsätter att få diplomatiskt och militärt stöd från USA. Med andra ord : USA tänker alltså inte förlora ansiktet - i alla händelser inte öppet - för att rädda vissa moralfilosofiska särarter av ottomanska kejserliga ambitioner.

Men hur exakt är då denna rapport? Vi skulle satsa rätt mycket av de kvarvarande drömbaserade digitalkonfettpengarna - kanske till och med allt - på att det är en slags täckmantel för operationer av turkiska specialstyrkor som bedriver expanderade eldledningsinsatser och diversions i den aktuella regionen. Tidigare i veckan rapporterades det nämligen att Turkiet hade tillåtit några stycken - som vi med avseende på mängden av 350 soldater att korsa gränsen till Syrien. Vilka dessa "soldater" är kan då alltså vara den bästa gissningen från vem som helst - eller inte. det kan bara vara en typ av insats med avseende på omfattningen.

Vi minns dessutom att vi tidigare har nämnt att en av de viktigaste betingelserna i upplösningen av spelet på den syriska teatern, kommer att vara vad som händer om regeringsstyrkorna i Syrien, återtar makten och den - inte så -"moderata", men understödda av amerikanska UD - oppositionen inte har hunnit undanröja den faktiska bevisningen för att allt har varit arrangerat och planerat från början för att kunna transportera kolväten i rörledningar från Quatar, för den Europeiska energiförsörjningens skull och därmed se till att Ryssland inte kan lämna den petrodollarbaserade bankhegemonins system.

Och det är därför knappast förvånande att Ankara, oavsett den officiella kulissens utseende, skulle översvämma Syrien med nya "vågor" av soldater på ett eller annat uppdrag: Om de turkiskt understödda "moderata" terroristerna förlorar Azaz, kan det vara knockouten för Ankaras ambitioner i norra Syrien, men detta för alltså då också med sig risken för att inte den tagna terrängen är sanerad från för amerikanska UD - mycket belastande bevisning.

Situationen som den ser ut nu:

Det gröna representerar territoriet som innehas av de - alltså inte alls så - \ "moderata \". Kurderna, (gul) har gjort stora framryckningar i förra veckan, medan SAA styrkorna kryper upp från söder.

Som denna karta visar har Turkiet fortsatt sin av FN-fördömda beskjutningen av kurdiska positioner (vars pjäsplatslägen representeras av de blå raketerna på kartan).

Som i nu - som i verkligheten, Turkiet och Saudiarabien verkar uppenbart ovilliga att engagera sig i en direkt invasion - så de bedriver fortfarande bara en utveckling ner längs samma gatas strategi, samma gamla gata som de har använt sig av sedan början av denna konflikt: Den som handlar om att skicka in fullmakter. Vilket i någon mån också implicerar att de sanerar teknisk bevisning.

Men med Ryssland som nu öppet stödjer kurdiska styrkor, till och med en alldeles ny fin filial i Moskva, så kommer det att bli intressant att se hur Turkiets proxyarmé kommer att värdesättas mot ryska flyganfall.