Som alltid, den turkiska premiärministern Ahmet Davutoglu talade på ett sätt som kraftfullt påminde betraktare av Turkiet om den välkända frasen: Turkiets skällande är värre än dess bett . "

Ingen", sade han den 9 februari, "kan glömma hur de sovjetiska styrkorna, som var en mäktig, supermakt under det kalla kriget, invaderade Afghanistan, och sedan underdånigt lämnade Afghanistan. De som invaderade Syrien i dag kommer också lämna Syrien på ett krypande sätt. " Med andra ord, Davutoglu berätta för ryssarna: Ut ur Syrien; vi kommer in. Ryssarna svarade inte ens. De bara fortsatte med bombningen av medelmåttiga terrorister.

Senast, turkarna och saudierna vet att de är kokta och att det bara är vattnets värme som avgör den saken eftersom de sitter fast i grytan, så efter veckor av mer eller mindre meninglösa förhandlingar, bestämde de sig för att spänna sina muskler, posera lite tufft och gå samman för att i alla fall ge sken av att börja ingripa med en högre intensitet i krigandet i den syriska teatern. Detta är dock farligt för västvärlden. Det riskerar att provocera fram ytterligare rysk och iransk inblandning i Syrien, vilket skapar risker för mer lidande hos tredje part, någonting som givetvis bredvilligt kommer att underblåsas av både Riyadh och Ankara och i allra allra särskilt bästa fall för Sunniextremistiska supporters skapa gnistor för en Nato-Ryssland konfrontation. Den våtaste av alla våta drömmar för Kroksabelsvingade ökenbanditer med ottomanska ambitioner.

Mer på temat rädda hundar:

Vice premiärminister Yalcin Akdogan lovade att Turkiet inte längre kommer att vara i en "defensiv position" för att behålla sina nationella säkerhetsintressen gällande utvecklingen i Syrien. "Kan något lag", sade han, "spela defensivt hela tiden men ändå vinna en match? ... Du kan inte vinna något genom att spela defensivt och du kan förlora vad du har....

Ja förlora, det är vad Ankara och Riyadh vet att de kommer att göra och ingenting annat så iväg till Ukraina bar det för att påbörja skademinimeringsarbetet.

I verkligheten:

Det borde kanske vara åtminstone lite alarmerande för väst om Turkiet och Saudiarabien, två viktiga amerikanska allierade, har beslutat sig för att bekämpa en underlig blandning av fiender på syriskt territorium, inklusive syriska styrkor, radikala jihadister, olika shia krafter och, mest kritiskt, Ryssland - allt i syfte att stödja "moderata" islamister, kan man ju tycka. Men icke sade Nicke.

Samtidigt i Turkiet:

Med benäget bistånd av flera närvarande ledamöter från det turkiska parlamentet. Ett gruvbolag som planerar att starta guld och kopparmalm gruvor i Cerattepe regionen i nordöstra Turkiet har stött på starkt motstånd från gröna aktivister och lokalbefolkningen.

Polisen använde tårgas i dödläget.
Uppskattningsvis 2000-3000 av lokalbefolkningen samlades på måndagen på väg till den plats där Cengiz Holding Mining Company planerar att avverka  urskog och bygga guld och kopparmalm gruvor. Demonstranter blockerade vägen med cirka 300 privata fordon för att förhindra gruvbolaget och polis från att komma in i området med tunga anläggningsmaskiner och utrustning.

Lokal kraftsamling för kontroll blir som bekant svårare om instabiliteten sprider sig på många platser över en vidsträckt geografisk yta, så Ankaras främsta problem kommer med tiden inte att finnas i Syrien - Erdogans Stalingrad.

Som bekant, härska genom söndring fungerar åt båda håll och vi kommer att få se en dramatiskt ökning av oroshärdar inom Turkiet samtidigt som Iran tar över rollen från Ryssland för att upprätthålla överutbudet genom oljeproduktion för att destabilisera Saudi.