Lite geopolitisk recap för de som inte har satt sig in i Syrienfrågan:

USA har traditionellt haft en enorm makt över klientstater som Turkiet och Saudiarabien. Så, en order från Washington är oftast tillräckligt för att få sådana regeringar att backa undan. Men Ankara och Riyadh leds av omdömeslösa män vars fortsatta existens vid makten mycket väl kan bero på att de kan stoppa den syriska regeringens seger - som har hjälp av Ryssland, Iran och kurderna - och undvika ett förödmjukande nederlag för turkisk-Saudi-stödda syriska rebeller, vilket även inbegriper "några" hyfsat radikala jihadist grupper.

Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan och Prince Mohammad bin Salman har visat ökat trots mot Washington. Ingendera männen är rättsliga härskare över sitt respektive land. Men båda har makten ändå.

Erdoğan är tekniskt på en symbolisk post, ett ordförandeskap utan makt. Premiärminister Ahmet Davutoğlu bör leda landet som Erdoğan gjorde när han var premiärminister, men Davutoğlu låter i alla lägen Erdogan hålla i taktpinnen.

Erdoğan kämpar för en folkomröstning som skulle göra Turkiet till ett presidentsystem för att legalisera den makt han redan har. Men det har inte hänt ännu. Så, han fungerar helt enkelt som en de facto verkställande ledare medan potentiella konkurrenter är rädda för att bestrida hans självpåtagna makt och hans försök att konstituera sin egen person därtill.

Erdoğan ökande auktoritära metoder är dock oroväckande för vissa människor i Washington. Han kastar nämligen rutinmässigt journalister och akademiker i fängelse som vågar kritisera honom. Efter ett brutalt nedslag i den kurdiska staden Cizre i Turkiet denna månad, som lämnade mycket av staden i ruiner, har Erdoğan vänt sin uppmärksamhet mot de syriska kurderna.

De är bland de bästa soldaterna på marken mot den islamiska staten och de stöds av både USA och Ryssland. Och de hotar att formalisera deras de facto självständighet i Syrien, någonting som Erdoğan har lovat att krossa. Genom att slåss mot den islamiska staten, jävlas också kurderna med Erdogans mål att störta Syriens president Bashar al-Assad. Erdoğan har satsat mycket av sin makt på att störta Assad. En syrisk seger mot Erdoğans femåriga projektet "regimskifte" i Damaskus kunde innebära slutet för honom politiskt. Vädrande denna fara har Erdoğan blivit alltmer krigförande mot allt som står i hans väg.

Erdoğan visade därför sitt trots mot Obama-administrationen, spelat eller inte, när han sade: "Hur kan vi lita på [er]? Är det jag som är er partner eller [kurdiska] terrorister i Kobane? "

På söndagen började Erdoğan beskjuta syriska kurdiska områden i Aleppo-provinsen, i synnerhet staden Azaz. "Vi kommer inte att tillåta Azaz att falla," lovade premiärminister Davutoğlu på måndagen, vilket återspeglar Erdoğans hårda linje. Turkiets attacker syftar också till att förhindra den syriska regeringen från att tighta till den turkiska gränsen där den islamiska staten och andra jihadist grupper har smugglat över soldater, vapen och andra förnödenheter till Syrien - liksom olja från Syrien till Turkiet: Enter Bilal Erdogan och Turkisk - Svenska handelsföreningen via Nobels råvaruhandel.

Med sina aggressiva strategier mot sina grannar, har Erdoğan anklagats för att vilja etablera ett nytt Osmanskt rike. Azaz ligger nära Dabiq, staden där det ottomanska riket började i 1516. På grund av denna symbolik, för Turkiet kan ett nederlag innebära döden för Erdogans neo-ottomanska drömmar och kanske hans tillvaro vid makten. (För den islamiska staten, är Dabiq den plats där en framtida kristen - muslimsk strid kommer att äga rum som förebådar slutet av världen.)

Saudierna verkar lika angelägna om en kamp. Prince Mohammed bin Salman är vice kronprins, den andra i raden till kronan. Men hans far, kung Salman, lider av demens och den nuvarande kronprinsen, Mohammad bin Nayef, 56, anses lojal mot USA men 30-årige Mohammed har lanserat den mest självständiga Saudimilitära politiken i historien om det moderna saudis tillstånd. Han sägs inte lita på USA. Och som försvarsminister, har han hänsynslöst lanserat ett katastrofalt krig i Jemen, där - trots omfattande död och förstörelse - den mest kraftfulla arabiska armén inte kan besegra den fattigaste arabiska nationen. Mohammed har satsat hela sin trovärdighet på resultatet av Jemenkriget. Men han har också lovat att kontrollera Irans regionala inflytande. Så kan han gå all in nu genom att hota att invadera Syrien.

Turkiet och Saudiarabien har bildat ett gemensamt högkvarter på Turkiets bas Incirlik, 40 km från den syriska gränsen. Det berättade Turkiets utrikesminister Mevlüt Cavusoglu för en turkisk tidning förra veckan vilket innebar att saudiska stridsflygplan och soldater skulle anländer vid basen och så har det blivit.

Saudierna planerar också krigsspel med 150.000 soldater från 20 arabiska nationer. Jordanien sade dock förnuftigt att landet inte skulle delta i en invasion om den inte leds av amerikanska och brittiska trupper och har ett mandat från FN: s säkerhetsråd "med full samordning med Ryssland."

Men krigets moln fortsatte att mörkna längs den syriska gränsen. På söndagen började Turkiet beskjuta syriska kurdiska positioner, inklusive staden Azaz i Aleppo provinsen. Och Saudis utrikesminister Adel al-Jubeir sade att Ryssland "inte kommer att rädda" Syriens president Bashar al-Assad, som Jubeir lovat att störta. Som svar på det saudiska hotet, sa Hizbollah att man skulle "slakta Saudis trupper" om de invaderar.