Och, hur befäster sig den demokratiska ordningen och
styrkan i sin möjlighet att självständigt agera demokratiskt
om bankerna har fått en "bättre rätt" till tillgångarna som
förvaras på de tillhandhållna kontona?

Om banken anser, för att rädda sig själv, att den måste
beslagta eller sluta medge transaktioner ut, alltså "bail in"
så saknar staten därmed möjlihet att betala så mycket som
en enda räkning.

Den styrka som återstår i hesa rop, tycka fritt och sökta
tillstånd för att få komma till tals genom att organisera ljudliga,
plakatburna invändingar på städers torg och gator efter det
är försumligt.

Man behöver vara ordentligt ovillig att ifrågasätta sina
tidigare uppfattningar för att vägra inse det faktum att
någon demokrati, utan verktyg för demokratisk ordning
inte k-a-n göra sig gällande.
Rent faktiskt, dessutom helt oavsett hur många stora
känslogrundade yttringar någon förmår att etablera
kring vad den tror, för att den tror något.
Vilket för övrigt inte är en slutsats av den intellektuella
digniteten att jag bums baxnar av hänförelse.
//P.F.