Vi är alla traumatiserade / sårade / ärrade i varierande grad, och dessa psykologiska tillstånd tjänar till att skära bort oss från vår egen inre vetskap och inre vägledning, får oss att inte våga lita till våra egna känslor och givetvis då även koppla bort oss från grundläggande kritiskt tänkande - vilket blir varför så många människor söker vägledning utanför deras egna medfödda gåvor, från någon vars uppfattade "myndighet" skänker dem rätten att tala om för andra vad de ska göra, vad man ska tänka och känna.

Människor är också programmerade till att känna sig tryggare när det finns andra som "följer" på samma sätt som de gör - det är den formateringen / flockmentaliteten som har bidragit till en hel del lidande på planeten. Trots att ingen kan uppleva någonting annat än sina egna känslor

Som jag uppfattar "uppvaknandet till mer medvetet medvetande" - konceptet, är att det handlar om att bli sann Individuellt mot sig själv när det kommer till att försöka leva i den verkligheten som är evigt föränderlig - nu, kopplat till ett högre jag / intuition; ett fullt förkroppsligade av suverän varelse som bidrar till mänskligheten (oavsett vilken naturlig - altruistisk - form som det tar för varje individ, baserat på hans / hennes talanger / programmering) och samtidigt förblir en unik personlighet som kan tänka själv för honom / henne. Det är inte ett tillstånd av känslan ständigt "lycksalig", då försvinner värdet, utan det handlar om att vara förankrad i det här livet, oavsett vad framtiden kan föra med sig - förståelse för att det finns ett syfte med varje existens eftersom allt är ett och att vi med tiden inte kan uppleva känslor i samma omfattning utan andra människor ur perspektivet av att de bara är sig själv som någon kan påverka - förändra.

Ingen är eller kan bli perfekt altruistisk och därför få vi inte heller sluta att försöka bli det, och i slutändan handlar det om suveränitet och självständighet - att vi blir fullt realiserade individer och sanningssökare medan vi samtidigt strävar efter att få kontakt med andra - att balansera det yttre mot det inre. Så, det där med friska gränser - värderingar - är en hyfsat viktig del av denna process, liksom upprättande av frisk egen kärleks parametrar. Kärlek är ovillkorlig och därför lika ouppnåelig som total altruism. Ingen av våra ego personligheter är därför utan fel, och ibland kan vi svänga mellan självförsvagning / låg självkänsla och svulstiga falskt tomma narcissistiska tendenser. Det är en fortsatt lektion för oss alla, och ständig vaksamhet krävs.

Detta är inte en lätt resa, eftersom, som barn, fick ingen av oss lära sig att utnyttja våra egna inre styrsystem och lita på vår inre vetskap / intuition, och som ett resultat av denna frånkoppling blev vi alla skadade och ärrade i varierande grader och omfattningar. De flesta sårade människor längtar efter att tillhöra - att vara en del av en grupp, eller identifierar sig starkt med en nationalistisk eller så kallad andlig identitet. Ibland resulterar sådana önskningar i utbrott av medvetslös traumatisk bindning, där tron på regeringen (eller andra externa auktoritära konstruktioner) genererar denna ohälsosamma "kopplings" patologi på makronivå, det ultimata Stockholm Syndromet.